Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Lorden och hans rika amerikanska brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara? Hon kunde inte ha talat med någon ute, ty då var hon
i sällskap med brudgummen. Hade hon då sett någon? Om
hon gjort det, så måste det ha varit någon från Amerika, ty
hon hade vistats så kort tid här i landet, att inte gärna någon
ännu kunnat få så stort inflytande över henne, att blotta
anblicken av honom kunde förmå henne att så plötsligt ändra
sina planer. Du ser således, att vi redan genom en utgallringsprocess
kommit till den tanken, att det måste ha varit en
amerikan hon såg. Vem kunde då denna amerikan vara och hur
kunde han äga ett sådant inflytande över henne? Det kunde
vara en älskare, det kunde även vara hennes man. Hennes
ungdom hade, som jag hört, tillbringats i ociviliserade trakter
och under egendomliga förhållanden. Så långt hade jag
kommit, innan jag hörde lord St. Simons berättelse. Då han
berättade oss om mannen i kyrkbänken, om förändringen i
brudens sätt, om ett så genomskinligt påhitt att få några skrivna
rader som att låtsa tappa buketten, hennes samtal med sin
förtrogna kammarjungfru och hennes yttrande om att ’göra
intrång på en annans inmutning’, en gruvterm som naturligtvis
här måste tagas i den mera allmänna betydelsen ’bemäktiga
sig vad en annan person hade äldre rättigheter till’, så blev
hela ställningen absolut klar. Hon hade rymt med en man,
och denna man var antingen hennes älskare eller hennes
make, som hon förut gift sig med, och förhållandena talade
för det senare antagandet.»
»Och hur i all världen fann du dem?»
»Det kunde ha blivit ganska svårt, men vännen Lestrade
höll upplysningen därom i sina händer, utan att han själv
visste hur värdefull den var. Initialerna voro naturligtvis av
största vikt, men ännu värdefullare var det att veta, att
mannen vi sökte för mindre än en vecka sedan betalt en räkning
på ett av de finste hotellen i London.»
»Hur kunde du sluta dig till, att det just skulle vara ett av
de finaste hotellen?»
»Jo, på grund av priserna; åtta shilling för ett rum och åtta
pence för ett glas sherry pekade på ett av de dyraste hotellen.
Det finns inte många i London, som ha så höga priser. I det
andra i ordningen, där jag hörde efter, vid Northumberland
Avenue, fann jag, då jag såg efter i resandeboken, att Francis
H. Moulton, en amerikansk herre, lämnat hotellet föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
