Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är i alla fall en smula oroande, och vi få allt säga till henne
om det.’
’Du får tala med henne i morgon, eller om du så vill, skall
jag göra det. Är du nu säker på, att allting är låst?’
’Ja, fullkomligt säker, pappa.’
’God natt då, min flicka!’ Jag kysste henne och gick upp
på min sängkammare igen och låg snart försänkt i djup sömn.
Jag försöker att berätta er allt, som kan ha något att
betyda med avseende på denna sak, mr Holmes, men jag får be er
vara god och fråga om allt sådant, som jag möjligen inte
lyckas göra fullt klart.»
»Tvärtom, er berättelse är synnerligen klar och redig.»
»Jag kommer nu till en del av min berättelse, som jag i
synnerhet skulle önska göra så klar som möjligt. Jag sover aldrig
tungt och sov troligen nu under natten lättare än vanligt på
grund av min oro för den dyrbara skatt, som blivit mig
anförtrodd. Vid tvåtiden på morgonen väcktes jag av något
ovanligt ljud i huset. Innan jag blev fullt vaken, hade det redan
upphört, men kvarlämnade hos mig ett intryck, som om
någon sakta stängt ett fönster någonstans. Jag låg och lyssnade
uppmärksamt och till min fasa hörde jag plötsligt ljudet av
sakta steg i mitt toalettrum. Jag smög mig ur sängen och
tittade in genom den halvöppna dörren.
’Arthur’, skrek jag, ’din skurk och tjuv! Hur vågar du röra
smycket?’
Gasen var halvt nedskruvad, som jag lämnat den på aftonen,
och där stod min olyckliga son, klädd endast i skjorta
och byxor, vid gasarmen och höll kronan i sina händer; han
tycktes bända och bryta på den av all kraft. Vid mitt utrop
föll den ur handen på honom, och han blev likblek. Jag tog
hastigt upp den och undersökte den; ett av hörnen med tre av
beryllerna var borta.
’Din usling!’ skrek jag utom mig av raseri — ’du har
förstört den och för alltid vanärat mig! Var ä’ juvelerna du
stulit?’
’Ja, din tjuv!’ skrek jag och skakade honom häftigt.
’Det fattas inga, det kan inte fattas några’, sade han.
’Jo, det fattas tre, och du måste veta, var de finnas. Måste
jag kalla dig lögnare likaväl som tjuv? Såg jag dig inte nyss
försöka bryta av ännu ett stycke?’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
