Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Behåll din förlåtelse, min far, för dem, som begära den’,
sade han med ett hånleende och vände mig ryggen.
Som jag såg, att han var alltför förhärdad att bry sig om
mina böner, återstod endast en utväg, och jag bad
poliskommissarien komma in och lät häkta min son. Nu börjades en
grundlig undersökning, inte blott av hans person och hans
rum utan av alla de platser i huset, där han möjligen kunde
ha gömt ädelstenarna; men inte ett spår av dem kunde
upptäckas, och min olyckliga son kunde inte förmås att tala trots
alla våra böner och hotelser. I dag på morgonen sattes han i
cell, och sedan jag väl genomgått alla polisformaliteterna,
skyndade jag hit för att bönfalla er att använda hela er
skicklighet till sakens utredande. Polisen tillstår öppet, att den för
ögonblicket inte kan få någon klarhet i saken. Jag ger er mitt
bemyndigande att använda hur stora summor ni anser nödiga
och att inte sky några kostnader; jag har redan utfäst en
belöning på tusen pund. O, min gud, vad skall jag ta mig till!
Jag har förlorat min heder, juvelerna och min son på samma
natt. Vad skall jag ta mig till!’
Han höll händerna för tinningarna, vaggade fram och tillbaka
och mumlade som ett barn, vars sorg är för stor för att
längre kunna uttryckas med ord.
Sherlock Holmes satt tyst några ögonblick med rynkad
panna och blicken stirrande i elden.
»Ser ni mycket folk hos er?» frågade han till sist.
»Nej, inga andra än min kompanjon och hans familj och
även någon gång en vän till Arthur. Sir George Burnwell
har varit hos oss några gånger på senaste tiden, men eljest
ingen, som jag kan påminna mig.»
»Deltaga ni och er familj mycket i sällskapslivet?»
»Ja, min son Arthur gör det, men Mary och jag stanna
hemma, ingen av oss går gärna ut.»
»Det är rätt ovanligt för en ung flicka.»
»Hon är av en mycket stillsam natur och dessutom inte så
alldeles ung, hon är över tjugufyra år.»
»Den här saken tycks, efter vad ni berättat, ha varit ett
svårt slag även för henne?»
»Ja, förfärligt, hon är till och med mer upprörd än jag.»
»Ingen av er betvivlar, att er son är den brottslige?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
