Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödsblek; till och med läpparna voro vita, ögonen däremot
röda av gråt. Då hon tyst trädde in i rummet, gjorde hon ett
intryck av ännu djupare sorg, än bankiren hade gjort på
morgonen, vilket var så mycket märkligare, som hon tydligen var
en kvinna med stark karaktär och ofantlig självbehärskning.
Utan att fästa avseende vid min närvaro gick hon fram till sin
farbror och strök med handen över hans huvud med en ljuv
kvinnlig smekning.
»Har du givit tillsägelse, att Arthur skall försättas på fri
fot, säg, pappa?»
»Nej, nej, min flicka, saken måste undersökas i grund och
botten.»
»Men jag är säker på att han är oskyldig. Du vet hur stark
en kvinnas instinkt är, och jag vet, att han inte gjort något
orätt och att du kommer att ångra att ha handlat så strängt.»
»Men, varför tiger han, om han är oskyldig?»
»Ja, vem vet? Kanske därför, att han blev så förbittrad över
att du misstänkte honom.»
»Hur kunde jag annat än misstänka honom, då jag såg
honom med kronan i handen?»
»Åh, kanske han endast tagit upp den för att se på den.
Ack, tro mig, tro mig, han är oskyldig! Låt saken falla och
säg ingenting mera! Det är så förfärligt att tänka, att vår
älskade Arthur är i fängelse!»
»Jag kommer aldrig att låta saken falla förrän stenarna
återfunnits — aldrig, Mary! Din tillgivenhet för Arthur gör
dig blind för de fruktansvärda följderna för mig. Långt ifrån
att tysta ned saken har jag hämtat en herre från London, som
skall undersöka den ännu noggrannare.»
»Är det den här herrn?» frågade hon och vände sig om mot
mig.
»Nej, det är en vän till honom. Han bad oss lämna honom
ensam, och han är nu ute och undersöker vägen till stallet.»
»Vägen till stallet?» Hon höjde sina mörka ögonbryn. »Vad
kan han hoppas finna där? ... Åh, här kommer han visst! Jag
hoppas, sir», vände hon sig till Holmes, som kom fram till oss,
»att det lyckas er att bevisa vad jag känner på mig är
sanning, nämligen att min kusin Arthur är oskyldig till detta
brott.»
»Jag delar fullkomligt er åsikt, och jag hoppas att vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
