Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något liknande fruktan sprang upp i den unga damens
uttrycksfulla svarta ögon. »Kors, ni är ju en riktig trollkarl!»
utbrast hon. »Hur vet ni det?» Hon smålog, men intet leende
syntes till svar i Holmes’ magra, skarpa ansikte.
»Nu skulle jag gärna vilja gå upp i övre våningarna», sade
han. »Jag kommer antagligen att ännu en gång undersöka
huset omkring. Men kanske det är bäst att jag kastar en blick
på fönstren på nedra botten först, innan jag går upp.»
Han gick hastigt från det ena till det andra av fönstren och
stannade endast vid det stora fönstret i hallen, som vette åt
vägen till stallet. Han öppnade det och undersökte fönsterposten
med sitt starka förstoringsglas.
»Nu gå vi upp», sade han till sist.
Bankirens toalettrum var ett ytterst enkelt möblerat litet
rum, med en grå matta på golvet, en stor chiffonjé och en hög
trymå. Holmes gick först till chiffonjén och såg länge på låset.
»Vilken nyckel begagnade tjuven för att öppna den?»
»Den, som min son själv nämnde — nyckeln till skåpet i
skräprummet.»
»Har ni den här?»
»Det är den, som ligger på toalettbordet.»
Sherlock Holmes tog den och öppnade chiffonjéklaffen.
»Låset går ljudlöst», sade han, »ingen under, att det inte
väckte er. Det här fodralet, förmodar jag, innehåller
beryllkronan? Vi måste allt se litet på den.»
Han öppnade fodralet och tog ut kronan, som han lade på
bordet. Det var ett praktstycke av guldsmedskonst, och de
trettiosex stenarna voro de vackraste jag någonsin sett. På ena
sidan av kronan fanns en böjd, taggig kant, där ett hörn
innehållande tre av stenarna brutits av.
»Mr Holder», sade Holmes, »här ha vi det hörn, som
motsvarar det förlorade, kanske jag får be er vara god och bryta
av det.»
Bankiren ryggade tillbaka förskräckt. »Aldrig i livet skulle
det falla mig in!»
»Då skall jag göra det», sade Holmes och försökte med hela
sin styrka att bryta av det, men utan att lyckas.
»Jag känner att det ger med sig litet», sade han, »men fast
jag är ovanligt stark i fingrarna, skulle det ta all min kraft
för att bryta av det. En man med ordinär styrka skulle inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
