Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antog härrörde från poliserna; men då jag kom in på vägen
till stallet, fann jag en både lång och invecklad historia
skriven i snön framför mig.
Där förekommo först dubbla spår av en person med skodon
på sig och vidare likaledes dubbla spår tillhörande, såsom jag
till min glädje konstaterade, en man med nakna fötter. Jag
kände mig genast, på grund av vad ni berättat mig, övertygad
om, att dessa senare spår voro efter er son. Den skobeklädde
hade både fram och tillbaka gått, den med bara fötter
däremot sprungit raskt, och som hans spår här och där voro
intryckta ovanpå märkena efter skorna, var det tydligt att
han följt efter den andre. Jag följde dessa spår och fann, att
de ledde till hallfönstret, där mannen i skorna hade stått och
väntat så länge, att snön smält bort under fötterna på honom.
Därpå gick jag till andra ändan av spåren, hundra meter eller
så omkring längre bort på vägen. Jag såg var den skobeklädde
hade vänt sig om, och snön var där uppriven som om det
förekommit ett slagsmål, och slutligen fann jag några
bloddroppar, som visade att jag hade rätt i mitt antagande. Den
skobeklädde hade därpå sprungit utför vägen, och ännu några
bloddroppar här och där visade att det var han, som var
sårad. Där han kommit ut på stora vägen, hade det sedan
sopats, så att alla spår efter honom voro borta.
Då jag kom in i huset, undersökte jag, som ni minns,
fönsterbrädet i hallen med mitt förstoringsglas, och jag kunde se,
att någon gått in denna väg, ty jag kunde urskilja konturerna
av en våt fotsula, som stigit in här. Jag började nu bli i stånd
att bilda mig en åsikt om, hur saken tilldragit sig. En man
hade väntat utanför fönstret, någon hade kommit och givit
honom beryllkronan, dådet hade upptäckts av er son, han
hade satt efter tjuven, hade utkämpat en strid med honom,
båda hade dragit och slitit i smycket och deras förenade
ansträngningar hade åstadkommit en skada, som ingendera
kunnat göra ensam. Er son återvände med stridsbytet, men han
hade lämnat ett stycke kvar i motståndarens våld. Så långt
var jag på det klara. Frågan var nu: vem var tjuven och vem
lämnade honom smycket?
Det är en av mina gamla grundsatser, att sedan man
uteslutit det omöjliga, måste vad som återstår, hur osannolikt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
