Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra serien
- Den guldblonda hårflätan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN GULDBLONDA HÅRFLÄTAN
»För dem, som älska konsten för dess egen skull», sade
Sherlock Holmes en morgon, i det han kastade från sig
Daily Telegraph’s annonsblad, »är det ofta i dess
oviktigaste och anspråkslösaste yttringar som den största njutningen
ligger. Det har glatt mig att se, Watson, att du så till vida
uppfattat denna sanning, att i de små berättelser om våra
brottmålsundersökningar, som du haft den godheten att
nedskriva och, det måste jag säga, ibland att försköna inte så litet,
har du framhållit inte så mycket de många causes
célebres och sensationella förhör, i vilka jag figurerat, utan
snarare de tilldragelser, som kunna ha varit tämligen triviala
i sig själva, men givit fritt spelrum åt förmågan av slutledning
och logisk syntes, som jag gjort till mitt speciella fack.»
»Och likväl», svarade jag leende, »kan jag inte helt och
hållet frikänna mig själv från den beskyllning att vilja väcka
sensation, som man då och då gjort mina berättelser.»
»Du begick kanske ett misstag», — sade Holmes och tog
med eldgaffeln ett glödande kol ur elden och tände en lång
pipa av weichselträ, som brukade intaga kritpipans plats, då
hans stämning för ögonblicket var mera stridslysten än
meditativ — »då du försökte att ge färg och liv åt var och en av
dina skildringar i stället för att inskränka dig till att
uppteckna det stränga argumenterande från orsak till verkan, som
verkligen är det enda anmärkningsvärda i saken.»
»Jag tycker att jag alltid gjort dig full rättvisa i så fall»,
anmärkte jag något kallt, ty jag kände mig obehagligt berörd
av den egoism, som jag mer än en gång märkt utgjorde en
stark faktor i min väns egendomliga karaktär.
»Nej, det är varken själviskhet eller inbilskhet», sade han,
i det han som vanligt snarare besvarade mina tankar än mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Aug 6 22:09:29 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0269.html
