Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren efter sig. Det var sista gången någon såg honom vid
liv.
Teet, som överstinnan sagt till om, var färdigt om tio
minuter, men då tjänstflickan kom till dörren, hörde hon till sin
stora förvåning herrskapet i häftig tvist med varandra. Hon
knackade, men då hon inte fick något svar, vred hon om
låsvredet men fann dörren låst på innersidan. Som naturligt var,
sprang hon ned i köket och talade om saken, varpå kokerskan
och hon och kusken gingo upp i hallen och stodo och lyssnade
till grälet, som ännu pågick ursinnigt. Alla tre tjänarna
överensstämma däri, att endast två röster hördes, överstens och
hans hustrus. Överstens yttranden voro dämpade och korta,
så att de lyssnande inte kunde uppfatta något av dem;
överstinnans däremot voro ytterst häftiga och bittra och kunde, då
hon höjde rösten, höras fullkomligt tydligt. ’Din fega usling!’
upprepade hon oupphörligt. ’Vad kan nu göras åt saken? Ge
mig mitt liv tillbaka! Jag vill aldrig mera andas samma luft
som du! Din fega usling! Din fega usling!’ Dessa lösryckta
ord av samtalet slutade med ett förfärligt skrik av mannens
röst, ett tungt fall och ett genomträngande nödrop från
kvinnan. Övertygad om att någon olycka hänt inne i rummet
rusade kusken till dörren och försökte spränga den, under det
skrik efter skrik hördes inifrån. Det lyckades honom inte att
få upp dörren, och tjänstflickorna voro alltför förskräckta att
kunna vara honom till någon hjälp. Plötsligt fick han en idé,
sprang ut genom halldörren och runt huset till gräsplanen,
mot vilken glasdörrarna vette. En av dem var öppen, något
som lär ha varit mycket vanligt under sommarmånaderna, och
han gick utan svårighet in i rummet. Överstinnan hade
upphört att skrika och låg medvetslös utsträckt på en soffa, under
det att den olyckliga gamla krigaren låg med fötterna över
karmen av en länstol och huvudet på golvet alldeles intill
hörnet av kamingallret, stendöd, i en blodpöl.
Naturligtvis var kuskens första tanke, då han fann sig inte
kunna göra något för sin husbonde, att öppna dörren till
hallen. Men här mötte honom en oväntad och egendomlig
svårighet: nyckeln fanns inte på dörrens innersida, och inte
heller kunde han upptäcka den någonstans i rummet. Han gick
därför ut igen genom glasdörren åt gården, hämtade polis och
läkare och återvände med dem in i rummet. Överstinnan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
