Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överstens ansikte var förvridet. Det hade enligt deras berättelse
antagit det ohyggligaste uttryck av fruktan och fasa, som
ett mänskligt ansikte gärna kan visa. Detta passade naturligtvis
rätt bra in på polisens teori, ifall översten sett sin hustru i
angrepp att mörda honom. Och inte heller talade det faktum,
att såret var i bakre delen av huvudet, mot denna teori, ty han
kunde ha vänt sig om för att undvika det dödande slaget. Av
överstinnan själv kunde inga upplysningar erhållas, ty hon
var för tillfället från sina sinnen genom ett häftigt anfall av
hjärnfeber.
Av polisen fick jag veta, att miss Morrison, som på
måndagsaftonen gick ut tillsammans med mrs Barclay, sagt sig
inte ha någon kunskap om vad som förorsakat det misshumör,
vari hennes följeslagerska återvände hem.
Sedan jag samlat dessa fakta, satte jag mig ned och rökte
flera pipor, under det jag försökte skilja huvudsakliga fakta
från sådana av underordnad betydelse. Det utan all fråga
mest betecknande och betydelsefullaste i hela saken var
dörrnyckelns hemlighetsfulla försvinnande. Trots den
noggrannaste undersökning av rummet hade man inte kunnat finna
den; alltså måste den ha tagits bort av någon. Men varken
översten eller hans hustru kunde ha tagit den, det var ju
självklart; därför måste en tredje person ha varit inne i
rummet. Denna tredje person kunde endast ha kommit in genom
glasdörren åt gården, och jag antog, att en sorgfällig
undersökning av rummet och gräsplanen möjligen kunde avslöja
några spår av denna mystiska individ. Du känner till mina
metoder, Watson; det fanns inte en av dem, som inte jag
använde vid denna undersökning, och det slutade med att jag
verkligen fann spår, men helt olika dem jag väntat. En
mansperson hade varit inne i rummet, och han hade gått över
gården efter att ha kommit från landsvägen. Jag lyckades finna
fem tydliga spår av hans fötter — ett på själva landsvägen,
just där han klättrade över den låga muren, två på gården
och två mycket svaga märken på det målade golvet helt nära
glasdörren, varigenom han kom in. Han hade tydligen sprungit
med full fart över gårdsplanen, ty märkena efter tårna
voro mycket djupare än efter klackarna. Men det var inte
mannen, som förvånade mig, utan hans följeslagare.»
»Hans följeslagare?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
