Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsade allt detta, för att nu inte nämna den okända mannens
intrång i rummet; dock kunde det naturligtvis mycket väl
hända, att denna sak alls inte hade något att göra med vad som
förekommit förut. Det var inte lätt att komma på rätt spår,
men på de hela var jag böjd att förkasta idén, att något
förekommit mellan översten och miss Morrison, på samma gång
jag kände mig mer övertygad än någonsin, att den unga
damen hade reda på, vad det var, som väckt mrs Barclays vrede
mot sin man. Jag sökte därför upp miss Morrison och förklarade
för henne, att jag var fullkomligt säker på att hon kände
sakens sammanhang, och försäkrade henne, att hennes väninna
överstinnan kunde komma att ställas inför rätta, anklagad
för mord, om saken inte bleve förklarad.
Miss Morrison är en eterisk liten flicka med förskrämda
ögon och blont hår, men jag fann henne ingalunda blottad på
förslagenhet och praktiskt förstånd. Då jag talat, satt hon en
stund tankfull och vände sig därpå till mig med en min av
rask beslutsamhet och drog på med en ganska egendomlig
berättelse, som jag för din skull vill sammandraga.
’Jag lovade min väninna överstinnan att inte säga något
om saken, och ett löfte är ett löfte’, sade hon; ’men kan jag
verkligen hjälpa henne, då en så svår anklagelse uttalats mot
henne, och eftersom hennes egen mun, den stackars älskade
lilla mrs Barclay, är tillsluten av sjukdom, så anser jag mig
löst från mitt löfte. Jag skall därför berätta er precis vad som
hände på måndag afton.
Då vi voro på väg hem från mötet omkring klockan tre
kvart på nio, gingo vi Hudson Street, som är en mycket tyst
och stilla gata. Det finns på hela vänstra sidan av gatan
endast en lykta, och just som vi närmade oss den, sågo vi en
man komma mot oss med mycket böjd rygg och något liknande
en låda kastad över ena axeln. Han syntes på något sätt
missbildad, ty han gick med huvudet nedböjt och krokiga
knän. Just som vi passerade honom, lyfte han upp ansiktet
och betraktade oss i lyktskenet. I samma ögonblick tvärstannade
han och utropade med förfärlig röst: — Min gud, det är
Nancy! — Mrs Barlay blev likblek och skulle fallit omkull,
om inte den rysliga figuren fattat i henne. Jag ämnade kalla
på polisen, då hon till min förvåning tilltalade honom i en
stilla, artig ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
