Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Svedberg: Andrées ballonghus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andrées ballonghus
Det var i varje fall världens första hangar för polarexpeditioner,
°ch enligt en uppgift i Professor Behouneks skildring av »Italia»-
expeditionen säger han bl. a., att den av »Italia» använda hanga-
ren på Spetsbergen var uppförd med tillämpning av »samma kon-
struktionsprinciper som Andrées ballonghus».
Enligt tävlingsprogrammet skulle huset rymma en ballong om 20,5
diameter samt därjämte erbjuda ett utrymme utomkring ballongen
av minst 1,75 meter. Minsta innermåttet blev alltså 24 meter. Husets
Vaggar fingo ej understiga 20 meter i höjd, varjämte väggarna på
husets södra hälft skulle kunna under avfärden provisoriskt höjas
ytterligare 5,0 meter. Norra hälften av huset skulle i och för bal-
l°ngens fria utfärd kunna helt avlägsnas inom högst 2 timmar efter
uet order därom givits, och den återstående södra halvan — nu höjd
tlU 25 meter — dock vara stabil nog att stå som skydd emot vind
°ui minst 1 o—15 sekundmeter.
Invändigt skulle huset vara så lätt som möjligt och alla utskju-
tande hörn och delar, som kunde skada ballongen, undvikas. Runt
0rukring upptill på 2o-meters höjden skulle löpa en balkong med
tymliga manöverplatser och ordentliga trappor leda från marken till
balkongen.
Någon planering av marken kunde ej förutsättas. Huset skulle
kunna lätt transporteras i skilda delar och lätt uppsättas samt skulle
kunna motstå ett vindtryck sådant det orsakas av en storm med 25
uieters sekundhastighet. Tak skulle finnas — ej så mycket för att
skydda emot nederbörd, som för att hindra ballongen att olovandes
ge sig iväg uppåt.
Nåväl: det gällde nu att klara allt detta, men jag måste medge,
jag icke gjorde det helt och hållet själv utan hade en utmärkt
hjälpreda i — min lilla då ett-åriga dotter. Hennes stående anspråk
Pa sin pappa var nämligen det, att han skulle rita för henne en »kok-
ka», d. v. s. en urtavla, var gång order därom gavs. Pappa ritade
till en början ytterst samvetsgrant den ena urtavlan efter den andra
°ch alla försedda med timtal i fint utarbetade romerska siffror. Allt
efter som emellertid efterfrågan på produkten steg, sökte jag lät-
tare komma från det petiga jobbet med de romerska siffrorna och
förenklade timtalen till enkla streck — precis som på de nu så mo-
derna funktionalistiska urtavlorna på Statens järnvägars stationer —
och detta gillades i hög grad. Förenklingen fördes emellertid vidare:
et var lättare att förse urtavlan med åtta timtecken än med tolv, 91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
