Det svenska järnets världsrykte B. Qvist. 1800-talet. 54 gott vid de nu allt oftare förekommande komparativa prövningar- na, därpå är det icke svårt att i litteraturen uppleta bevis. Här må vara nog att återgiva vad en vittnesgill svensk metallurg, Bengt Qvist, som åren 1766—67 studerat förhållandena i England, därifrån har att i saken förmäla. Han yttrar i ett år 1776 hållet tal (i för- kortning) följande: »Svenskt järn i allmänhet, som är berett av väl- artade bergmalmer, äger en märkelig seghet och styrka fram- för engelskt järn, vilket sistnämnda, om det är av bästa slaget, väl låter sträcka och arbeta sig, kan ock hava gott anseende( d. v. s. utseende) som det svenska, men uthärdar knappt en åttondel av de seghets- och starkhetsprov som svenskt järn tåler vid». Oregrunds- järnet erhåller därpå sin vederbörliga eloge, varefter Qvist, som tyd- ligen ej förmår dölja sina svenska känslor inför det beröm, som be- stås hans kära svenska järn, tillägger följande: »Svenskt järn har kommit i stort rop och tillskyndat Sverige den äran att också bliva ryktbart i världen. På många ställen, även hos våra närmare ut- rikes grannar, möter det svårigheter för en svensk att förklara var- ifrån han är, om han ej förstår att beropa sig på konung Karl den tolfte, Arkiater von Linné eller på svenskt järn, av vilket Danne- morajärnet hålles för bäst av alla sorter och vunnit yppersta för- troende.»'"") Det ingående 19:de seklet utmärker sig för tilltagande oro bland de svenska metallurgerna i fråga om vår järnhanterings framtid. Man studerade med iver puddlingsprocessen och utförde dyrbara försök, som delvis bekostades av Jernkontoret. Man undersökte nå- got senare de i England och Frankrike använda härdfärskningsme- toderna, enär erfarenheten om puddlingen icke uppfyllde förvänt- ningarna på god kvalitet. Och man diskuterade med stort intresse järnets uträckning i valsverk. Här medger icke utrymmet ett när- mare följande av vad som skedde under seklets första hälft. Det är emellertid påfallande att, även om en eller annan drömde om en blivande massproduktion, den allmänt antagna utgångspunkten var att bibehålla och utveckla det svenska järnets och stålets höga kva- litetsstandard. Detta var även ett av syftena, då vid slutet av seklets andra decennium en bergshögskola upprättades i Falun. Den bör- jade sin verksamhet år 1822 och följdes år 1830 av en lägre bergs- skola i Filipstad. En trupp av unga män med god utbildning och 11) Qvist, B. Metall- och mineralvaror och deras avsättning. Tal i Vetensk.-Akade- mien den 31. juli 1776. Sthlm. 1776.