Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska järnets världsrykte
von Tunner.
J. A. Leffler. ’
56
funderingar på 1820-talet, att orsaken låge i en ringa arsenikhalt,
eller professor A. Erdmanns år 1850 publicerade antagande, att mal-
mens talkhalt spelade en avgörande roll. Däremot må ett utdrag gö-
ras ur den berömde metallurgen professor Peter von Tunners
i Leoben uttalande av år 1858 i frågan om Dannemorajärnets, som
han säger, »utomordentliga godhet och lämplighet till stål»!3). Han
refererar till en början äldre åsikter om mangans och arseniks be-
tydelse samt den nyare mening, som betraktade malmens renhet
från fosfor och koppar såsom avgörande. Med ett visst löje citerar
han en berömd fransk metallurgs förklaring att orsaken låge i Dan-
nemoramalmens stålnatur, en förklaring som von Tunner med rätta
anser ingenting förklara. Själv söker han anledningen å ena sidan i
malmens kemiska och petrografiska karaktär, den finkorniga tex-
turen, den ringa inblandningen av främmande mineral, det lämp-
liga inbördesförhållandet mellan kiselsyra, kalk, talk och lerjord
samt en avsevärd tillblandning av mangan. Å andra sidan tillägger
han de metallurgiska processerna, sådana de vid de svenska bruken
och särskilt vid Dannemoraverken då bedrevos, en stor betydelse.
Professor von Tunners uttalande stämmer i allt väsentligt överens
med de resultat, vartill professor J. A. Leffler i samma fråga kom-
mit år 1918. Han hade som chef för järntillverkningen vid Osterby
under åtskilliga år haft tillfälle att följa den sedan gammalt på oför-
ändrat sätt pågående tillverkningen av ståljärn och sammanfattar
sin mening om orsakerna till Dannemoraprodukternas världsrykte
på följande sätt!?): Malmerna äro ovanligt fosforrena och deras sva-
velhalt kan genom skrädning och rostning nedbringas till en obe-
tydlighet. De äro manganförande till lämplig halt för ett gott stål-
järn. De utgöras av finkornig magnetit med bergarts- och malmkorn
intimt blandade. De äro engående på masugnen och svårreducibla.
Deras järnhalt är icke hög (51—5 5 ?/9), så att riklig mängd förefin-
nes av slaggbildande beståndsdelar, vilka därjämte smälta vid rela-
tivt låg hetta. Härtill kommer att i samtliga metallurgiska proces-
ser vid Dannemoraverkens framställning av ståljärn träkol använ-
des som bränsle samt att dessa processer äro pålitliga, enhetliga och
sedan långa tider tillbaka oförändrade, så att därigenom en anpass-
ning kunnat ske och verkligen skett mellan ståljärnstillverkningen i
Sverige och stålframställningen annorstädes, där Dannemora ståljärn
13) Das Eisenhättenwesen in Schweden. Freiberg 1858. Sid 13.
2) Tekn. Tidskrift 1918 samt särtrycket Om Dannemora gruvfält. Sthlm. 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
