Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Temperaturbegreppet
78
Det är numera väl bekant, att existensmöjligheterna för det högre
organiska livet äro begränsade till ett ringa temperaturintervall. Sätta
vi detta från — 607? till + 60? C. torde vi snarare hava satt grän-
serna för vida än för snäva. De lidanden, som en låg temperatur, då
vi frysa, förorsaka oss, är allom bekant. Dessa lidanden fingo prövas
av människan på ett mycket tidigt stadium. Senare har väl lidandena
av högtemperatur, då vi bränna oss, erfarits. Huru medveten redan
grottmänniskan var om kölden och de lidanden denna förorsakade,
framgår väl bäst därav, att hon alltid sökte sina boplatser i grottor
med öppningar belägna åt söder. Det är väl även kölden, som förmått
människan utföra sin största och djärvaste bragd, infångandet och
nyttiggörandet av elden. Därför är det ej heller förvånande, att män-
niskan redan tidigt började tänka över värme och köld och eftersträva
att förskaffa sig ett klart begrepp om dessa företeelser.
Redan i forntiden iakttog man att olika ämnen påverkades av
värme och köld. Det säges, att de egyptiska prästerna, vilka i förening
med sina kunskaper synas ha haft en mer än vanligt praktisk begåv-
ning och därtill utmärkt sig för en lysande slughet, använde sig av
dessa iakttagelser om värmets och köldens inverkan på olika ämnen
på så sätt, att altarena framför templen gjordes ihåliga och denna
ihålighet förbands med en lufttätt hopsydd läderpåse, s. k. legel. När
offerelden tändes på altaret uppvärmdes luften i altarets ihålighet och
spände ut legeln. Därigenom lyftes en på legeln anbragt vikt, vilken
medelst ett rep hållit tempeldörren stängd, så att denna av en mindre
vikt verkande åt motsatt håll öppnade sig. För den tillbedjande syntes
guden själv, såsom bevis på att han med välbehag emottagit offret,
öppna dörren till sin helgedom.
Vida mer naturvetenskapligt och filosofiskt anlagda voro grekerna.
Den store läkaren Hippokrates (död omkr. 370 f. Kr.) söker klarlägga
för sig värmets och köldens inverkan på den mänskliga kroppen. Han
säger: » Jag tror, att av alla egenskaper kylan och värmet av följande
skäl ha en mycket obetydlig inverkan på den mänskliga konstitutio-
nen. Så länge de två egenskaperna äro blandade med varandra, äro
de ej elakartade, ty kylan är tempererad och mildrad av värmet, och
värmet omvänt av kylan; först om en av dessa båda egenskaper upp-
träder för sig, visa de sina elaka sidor. Men i det ögonblick, då kylan
anbringas på ytan, och förorsakar lidande, framträder samtidigt vär-
met; det har uppstått i kroppen, och detta utan hjälp eller särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
