Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Temperaturbegreppet
80
sin öppna ände nedsattes i en skål med samma vätska. Med denna
apparat ville han studera värmetillståndet hos den kropp, som omgav
kulan. Vad som därvid skulle förstås med värmetillstånd, var dock
fullkomligt oklart. Att Galileis instrument påverkades ej blott av
temperaturens utan även av lufttryckets växlingar kände han ej, ty
först senare upptäckte Toricelli atmosfärens tryck. Okänt eller i
varje fall högst oklart var för Galilei ännu temperaturbegreppet.
Först vid början av 1700-talet lyckades Amontons göra ett instru-
ment, vilket var relativt oberoende av atmosfärtrycket. Han för-
skaffade sig även en fixpunkt på instrumentet, vilken han förlade
till vattnets kokpunkt. Instrumentet bestod av en kula, från vars
undre del utgick ett smalt rör, vilket sedan böjde uppåt. En del av
kulan och röret voro fyllda med kvicksilver. Den övre delen av kulan
var fylld med luft. Vid olika värmetillstånd ändrade luften volym
och försköt kvicksilverpelaren, varigenom värmetillståndet bestämdes.
Värmetillståndet noll skulle angiva den största tänkbara kyla, vilket
skulle representeras av kvicksilverpelarens ställning då gasen i kulan
avkylts så mycket att dess volym blev noll. Instrumentet angav så-
lunda vad vi numera kalla temperaturen, men denna innebär, som vi
veta, ej en uttömmande uppgift om värmetillståndet. Detta insåg
även Amontons, under det att alla andra på denna tid ansågo att ter-
mometern mätte den absoluta värmemängden.
Under förra hälften av 1700-talet utvecklades termometern emel-
lertid till stor fulländning såsom temperaturmätningsinstrument, var-
vid olika godtyckligt valda temperaturskalor kommo till användning.
Först den skottske kemisten B. J. Black, James Watts vän, lyckades
att år 1760 under omsorgsfullt isärhållande av fenomenen klart skilja
mellan temperatur och värmemängd, varpå den svenske fysikern J.
C. Wilcke (f. 1732, d. 1796) av smältningsvärmet slöt, att värme-
mängden ej kan mätas av temperaturen medelst termometern. Först
nu voro de svåråtskilda begreppen temperatur, värmemängd och spe-
cifikt värme klarlagda.
Under tiden hade ångmaskinen uppfunnits och utvecklats till en
betydande fulländning. Med genialt djup och enastående originalitet
betraktar den unge ingeniörofficeren Sadi Carnot (f. 1796, d. 1832)
ångmaskinens problem, eller som han kallar det »eldens rörelsekraft»
i den berömda skrift som den 28-årige mannen utgav 1824. Att med
en ångmaskin kunde alstras arbete var ett känt faktum, men frågar
han sig, huru kommer sig detta? Han iakttog att den ånga, som avgick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
