Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Meddelanden och frågor
Släplinorna till
Andrées
polarballong.
12
antagligt att den använts vid Polhems industrianläggning vid Stjernsund i
Dalarna. Fem liknande stavar äro hittills kända, varav tre stycken äro utförda
i trä och två i mässing. Fyra av dessa finnas i Nordiska Museets samlingar.
Då Tekniska Museet förbereder en utredning om dessa tolkar eller måttstavar,
emottagas tacksamt meddelanden om liknande verktyg. Av intresse vore att
få veta, om sådana stavar för övrigt äro kända och om några uppteckningar
och uppgifter om användningssättet föreligga.
AA
I Daedalus 1931 redogjorde Fil. Dr I. Svedberg för konstruktionen av S. A.
Andrées ballonghus på Spetsbergen. De vid 1897 års färd mot Nordpolen an-
vända släplinorna voro också nykonstruerade. Om deras tillverkning har med-
delats följande av tillverkaren, Ingeniör August V. Jansson, Stockholm: »Under
hösten 1895 gjordes vid en av Göteborgs större repslagarebanor en hel del
försök att hoplägga linor med en avsmalnad del ett stycke in på linan, men
dessa försök misslyckades. Overingeniör Andrée tillråddes då av någon person
att diskutera problemet med mig, som då var arbetschef vid Liljeholmens Ka-
belfabrik. Då i en trosshopläggningsmaskin endast c:a 1 meter av dukten var
fri, så förminskades faran av en ”kink” i hög grad. Det var svårigheten, för
att icke säga omöjligheten, att i en repslagarebana spänna en dukt på tre eller
fyra hundra meter, så att det ej uppstod ”kink” vid den avsmalnande punkten,
som nödvändiggjorde en annan arbetsmetod än den normala. Svårigheten vid
maskinhopläggningen var således icke spänningen av dukten, utan konstruk-
tionen av ”röret”, varigenom trossen skulle gå, för att inte bliva ”halvsträngd”.
Utarbetandet av den detaljen tog ett par månader, innan vi vågade oss på
de slutgiltiga linorna. Ett annat kinkigt problem var att få de avsmalnade
punkterna exakt mitt för varandra vid hopläggningen. Resultatet blev likväl
att linorna tillverkades, avsynades och godkändes av alla intresserade parter.
Att linorna sedan vid avfärden gingo förlorade, berodde på andra — delvis
tämligen omdebatterade — orsaker, som icke hade med släplinorna att göra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
