Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska järnets världsrykte
Bessemerprocessen
Lancashire.
2
Via mitten av förra seklet hade genom ångmaskinens, ångfartygens
och järnvägarnas tillkomst utvecklingen på det maskinella och sam-
färdselns område nått en punkt, som krävde tillkomsten av en ny bil-
ligare götmetall. Puddeljärnet med sin karaktär av vällmetall kunde
icke givas tillräcklig hållfasthet, och då det genom sitt slagginnehåll
ej heller var tillräckligt homogent, kunde detsamma ej i längden för-
bliva underlaget för de olika maskinerna och byggnadskonstruktio-
nerna. Och det dyra degelstålet, den enda då tillgängliga götmetallen,
var på grund av sitt dyra framställningsätt icke att någonsin tänka
på som en framtida stålprocess av för behovet av stål erforderliga
dimensioner.
Det var under sådana förhållanden som den engelske metallurgen,
Henry Bessemer, genom sina försök med och iakttagelser vid puddel-
processen fick idén om flytande ståls framställning medelst genom-
blåsning av luft genom ett tackjärnsbad. Det är här icke platsen
att följa processens tekniska utveckling i annan omfattning än som
kom på vårt lands del. Bessemer gjorde de första försöken med sin
process år 1855, och redan år 1857 hade konsul G. F. Göransson i fir-
man D. Elfstrand & C:o i Gefle förvärvat nyttjanderätten till den-
samma för Sverige.
Vid denna tid var lancashire den dominerande framställningsmeto-
den för välljärn i vårt land.’) Järnet användes dels för smides- och
valsprodukter för vidare förädling till olika föremål, dels också till
smitt stångjärn samt råskenor, båda i övervägande grad på export.
De senare smältes i degel till stål antingen direkt genom uppkolning
med tackjärn, eller också uppkolades de vid c:a 1000” temperatur
genom inbäddning i träkol till brännstål, vilket smältes i deglar utan
tillsats av tackjärn. Aven inom landet tillverkades en del brännstål,
som exporterades eller smältes här hemma till degelstål. Tillverknin-
gen av brännstål ökade så småningom och år 1860 var den uppe i
6.000 ton samt antalet brännstålsugnar 93 stycken. Samtidigt anlades
en del degelstålsugnar, och avsikten var tydligen att så småningom
utveckla degelstålstillverkningen även i vårt land. Men så kommo
först bessemer- och sedan martinprocessen och skrinlade dessa funde-
ringar efter hand, så att av de degelstålsanläggningar, som hunno
1) Sahlin, C., Svenskt stål före de stora götstålsprocessernas införande; även »Med
Hammare och Fackla»>, III, 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
