Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjellins induktionsugn
var ett skyddsrum uppfört, å dettas vägg inåt ugnen hade en ampére-
mätare sin plats. Volten mätte till en början Dr Kjellin med en fick-
voltmätare.
Dr Kjellin hade önskat ugnsformen endast cirka 50 mm bred, men
Price och andra påyrkade 100 mm för att erhålla bättre arbetsut-
rymme. Ugnsrummet murades därför 100 mm brett, 200 mm djupt
och cirka 700 mm diameter av silikategel.
För torkning och uppvärmning nedlades en ring hopvälld av 3” X<
s/8” vallonjärn. När vi betraktade denna ring utan den minsta till-
ledning av kablar, var det flera än jag, som skakade tvivlande på
huvudet och när sedan vid strömmens påsläppning ringen började bli
varm och om en kort stund brunvarm, tedde sig detta för de flesta
av oss som Övernaturligt, men då blev Dr Kjellin säker på sin saks
framgång.
Ring och ugn blevo varma, ringen vitvarm och började smälta, men
då började svårigheterna, ringen försvagades på något ställe, sprack
av och då kallnade alltsammans. En ny ring gjordes i hast och för-
söktes med samma resultat, en tredje och detsamma upprepades. Då
sattes ett spett i rännan, som genast vällde fast med elektricitet, spettet
lösgjordes just lagom när en ny ränna uppstått på annat ställe. Nu
togs ett avhugg och hölls på, tills effektiv vällning var skedd. På detta
sätt fingo vi hålla på i timmar, ja, ibland i dagar. Den elfte mars har
etsats in i mitt minne. På lördagskvällen den tionde hade min kamrat
L. Zeffer och jag hållit på med detta i 48 timmar utan uppehåll, vad
det betydde med skor och galoscher, hågot annat tillätos vi ej hava,
kan var och en förstå. Min kamrat var då alldeles uttröttad och gick
hem. Lyckligtvis kom då Dr Kjellin; som njutit några timmars sömn,
med montör Lindgren i sällskap, vi fortsatte och frampå förnatten,
efter att en del tackjärn även tillsatts, började det gå lugnt, och efter
ytterligare någon timme var det flytande runt omkring utom vid
tapphålet. De ville nu, att vi skulle tappa, men jag förklarade, att
det var omöjligt och föreslog i stället, att de skulle släppa på mer
ström om det gick. Under tiden skulle jag gå in i närliggande vallon-
labby och försöka få någon timmes sömn. Sagt och gjort. De kon-
fererade, släppte på mer ström, jag hade just hunnit sträcka ut mig,
när Lindgren kom och ropade. Vi sprungo tillbaka, och när vi kommo
in stod en kraftig låga genom taket å skyddshuset över primärspolen.
Det var den som brann.
Då det var omöjligt att tappa, grep jag en provskopa och började
rd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
