Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. D. Ekman
och gick därifrån omkr. kl. 4 å 5 e. m. och skrev brev etc. hemma på
sitt skrivrum till kl. 8, då det alltid var en liten men god middag. Ef-
ter middagen satt han och läste tekniska tidningar till kl. 10, då han
försvann till sitt sovrum. Söndagseftermiddagarna tillbragte han van-
ligen med läsning av tidskrifter och tidningar och han brukade då
ofta besvara annonser och göra beställningar av delikatesser, såsom
kaviar, murklor, viner, ty Ekman tyckte om godsaker och satte stort
värde på goda viner.
Någon särskilt stor konstälskare var Ekman icke, men han tyckte
om att samla på porslin och ägde en dyrbar samling av Sevreporslin.
Han var icke heller musikalisk, tyckte icke om fiolmusik, men upp-
skattade en glad operett».
Ovan nämnde Otto Fahnehjelm (f. 1846 d. 1911), en av cement-
industriens främste pioniärer, var en av de få verkligt intima vänner,
som Ekman hade. Tillsamman utexperimenterade de glödkroppar för
vattengas i form av runda eller platta nålar av eldfast material t. ex.
kaolin, kvarts, magnesium, kalk, zirkon. Nålarna voro fästa i byglar
över brännaren för vattengas. Dessa »Fahnehjelms brännare»?) voro
föregångare till och anslöto sig i viss mån till auerbrännarna och fingo
en rätt stor användning. Som exempel på detta må nämnas att en av
Ekman byggd sulfitfabrik i Italien var upplyst med sådana vatten-
gasbrännare. Vid Stockholmsutställningen år 1897 erhöll det Ekman-
ska bolaget guldmedalj för en synnerligen välarrangerad utställning
av råmaterial, halvfabrikat och produkter från sulfitfabrikation.
Ekman hade själv deltagit i utformandet av utställningsdetaljerna,
men framgången torde till största delen berott på medverkan av
Fahnehjelm, som i hemlandet bevakade Ekmans intressen.
En uppfinning, varav Ekman hoppades mycket, rörde en produkt
framställd av avfallsluten från sulfitfabrikerna. Därom anför Direk-
tör Bergqvist i en berättelse till Tekniska Museet följande: »Då jag
anlände till Northfleet som Ekmans assistent hade han utarbetat en
metod och »gummit» som erhölls liknade dextrin till utseende och .
hade många av dextrinens egenskaper.?) Ekman kallade sin produkt
»Dextrone». Under två år tillvaratogs all avfallsluten i Northfleet
och all den dextrone vi fabricerade såldes med så god förtjänst, att
på de två åren var anläggningen betald, vilken kostat omkr. £ 35,000.
3) Prov på dessa finnas i Tekniska Museets samlingar.
2) Sv. pat. n:o 5923 år 1894.
Uppfinnaren.
Öl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
