- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1935 /
63

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C. D. Ekman

Under senare åren av sitt liv från 1897—1903 arbetade Ekman
med förändringar och tillbyggnader vid fabriken i Northfleet till-
samman med W. H. Salmon, som var chefsingeniör därstädes. Allt
hade från början sett lovande ut, fabriken hade länge gått med stor
vinst, Ekman hade goda inkomster därifrån och från sina patent, men
även han skulle som så många andra uppfinnare få smaka den bittra
motgångens kalk. Sjunkande priser på sulfitmassa, kostbara experi-
mentarbeten, dyrbara omkostnader för arbetare och medhjälpare,
omfattande hjälpverksamhet till släktingar och andra, allt tillsam-
man med brist på sinne för ekonomi och hushållning förorsakade Ek-
man stora förluster. Fa

Därtill kom, att år 1903 en process öppnades mot det Ekmanska bo-
laget med anledning av att sulfitluten från Northfleet-fabriken hadé
sökt sig väg till ett kalkbrott i närheten och där framkallat bildande
av svavelsyrlighet. Detta blev särskilt för Ekman ett svårt slag, i all
synnerhet som han redan 1896 i »Papier-Zeitung» skrivit om det ännu
i dag aktuella problemet om avfallsluten från cellulosafabriker och
därvid utförligt behandlat sönderdelning av sulfitlut, och om han den
gången skrivit det till förmån för käranden, kunde han icke ha gjort
det bättre. Processen förlorades och detta blev orsaken till att
Northfleet-fabriken måste stängas och Ekmans inkomster än mer
än förut katastrofalt gingo ned. Stora belopp av vad han på sitt ar-
bete förtjänat hade han som nämnts lagt ned på experiment och för-
- säk—Ej minst torde arbetet med vattengasanläggningar under årens
lopp ha kostat mycket stora summor.

I sina »Hågkomster» berättar Hugo Hamilton om Ekman, som han
tidigare träffat 1 tcatentärenden: »Under min landshövdingtid återsåg
jag honom på Bes3zvik (1903), där han först genomfört sin epokgö-
rande uppfinning; Han var då en liten förtorkad gubbe; och liksom
de flesta uppfinnare hade han lyckats experimentera bort allt vad
han förtjänat. Har: svärmade då för att omvandla öl till scherry —
ganska bra scherry för resten. De närvarande länsborna, som natur-
ligtvis aldrig hört taias om honom voro mycket förvånade över den
vördnad jag visade den lille mannen.» Ekmans vistelse vid Bergvik
sammanhängde med ett uppdrag att han, för att ha sysselsättning och
någon inkomst, skulle bese den då nybyggda sulfitfabriken. Han var
vid den tiden mera känd i England än i sitt fosterland.

Ungefär ett år före processen insjuknade Ekman i tyfoidfeber,
komplikationer tillstötte och ej minst torde bördan av processen för-

Motgångar.

63

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1935/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free