Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gjutjärnshällar
68
omgavs av en låg kant av sand, som begränsade den rektangulära
eller mångsidiga hällens yta. På ett ställe gjorde man sandkanten
nätt och jämnt så hög som hällen skulle bli tjock. När järnet sedan
insläpptes på sandbädden flöt det överflödiga järnet bort över den
låga sandkanten. Så götos hällarna till en början. Sedan skaffade
man sig enkla modeller och med tiden även de konstnärligt utforma-
de, som man ofta finner använda bland annat uti järnugnarna.
Förutsättningen för att man skulle lyckas var alltså, att man kun-
de framställa ett flytande järn, som man kunde dirigera dit man ville.
Nu är det emellertid så, att man ingenting bestämt vet, om denna
procedurs ålder. I en avhandling om »Primitiv järnhantering», Rig
1932, har jag sökt redogöra för resterna och litteraturen om resterna
av den gamla järnhanteringen i Sverige och därvid ej kunnat med-
dela annat än att de flesta, snarast alla lämningar efter primitiva
ugnar för järnhantering, som vi känna, icke levererat flytande järn,
utan endast klumpar, som man med spett fått söka få upp ur härd-
gropen. Den primitiva relikta järnhantering, som långt fram i tiden
bedrivits i Skandinaviens skogsbygder, synes helt och hållet ha varit
baserad på denna metod.
Sven Rinman omtalar emellertid i sitt Bergverkslexikon en annan
sorts ugnar, som han benämner »Fliessöfen», där produkten blivit
flytande järn. Ur hans synpunkt äro naturligtvis dylika ugnar gam-
malmodiga och hade på hans tid kommit så gott som ur bruk. Någon
mening om deras ålder har han icke angivit.
Ernest Straker i hans bok: »Wealden Iron», London 1931, läm-
nar även en framställning enligt hans uppfattning av den historiska
utvecklingen, som skulle ha fört fram till en flytande produkt från
smältugnen. Ett referat av hans uppfattning i denna fråga torde va-
ra av det intresse, att det må här inflyta: när vattenkraft börjat att
i större utsträckning användas för bälgarnas drift, ha storleken på
ugnarna kunnat ökas. Genom den nya drivkraften erhöll man ökad
värme och ökad produktion. Ett av resultaten torde även ha blivit,
att järnet emellanåt blev flytande, ett resultat, som ugnsskötaren sä-
kert alldeles icke väntat sig, men man gjorde snart den upptäckten,
att det flytande järnet var en förträfflig produkt, som under ham-
maren kunde bearbetas till stångjärn. I Tyskland kallades de ugnar,
som gåvo denna produkt, för Hochöfen eller Blauöfen (= engelska
high eller blow, men ej = blue).
För ugnarnas vidare utveckling ansluter sig Straker till Rhys Jen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
