Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
James Watts liv och verk
värvsverksamhet. Han blev snart även livligt anlitad som finmeka-
niker för de mest skiftande arbeten. Därvid kände han bristen av sin
teoretiska utbildning och bedrev för att avhjälpa denna, självstudier
under lediga stunder. Aven kom han i livlig och vänskaplig beröring
med universitetets studenter och professorer. Bland dessa var det en
student Robinson, senare berömd professor i Edinburgh, som redo-
gjorde för Watt om sina funderingar att driva vagnar med ångmaskin
och föreslog Watt att hjälpa till med lösandet av detta problem. Från
1759 sysselsatte sig de två vännerna med denna fråga. Den kom dock
aldrig längre än till överläggningar, och då Robinson efter någon tid
anträdde en utländsk resa, upphörde samarbetet, och Watt synes även
ha skjutit problemet i bakgrunden.
Om sitt sammanträffande med Watt har Robinson senare skrivit:
» Jag såg en arbetare och väntade mig ej heller mer, men överraskades
av att i honom finna en lärd man, knappt äldre än jag själv, men dock
ständigt berikande mina kunskaper. Jag inbillade mig att vara täm-
ligen bevandrad i mina älsklingsstudier och kände mig mycket ned-
stämd, då jag fann Watt vara mig så överlägsen. Jag fann honom
ständigt gå fram på obanade vägar, där jag blott kunde följa efter.
Varje oklar fråga var för honom utgångspunkten för nya och allvar-
liga studier, och han vilade ej förr än han antingen påvisat dess värde-
löshet eller gjort något av den.> Denna korta karakteristik ger oss en
utomordentligt klar bild av James Watt.
Är 1762 återupptog Watt tanken på ångmaskinen. Då studerade
han den förefintliga ångmaskinslitteraturen och då utförde han även
en liten försöksmaskin med en s. k. »papins gryta» som ångpanna
och ett rör med en kolv som ångcylinder. Avsikten var närmast att
bestämma ångtrycket. Detta gjorde han genom att belasta kolven med
en vikt. Watt kände väl till högtrycksångans farlighet och de förhär-
jande verkningar, som uppstodo om pannan exploderade. Men han
lärde även känna svårigheterna att vid högt tryck hålla kolv och led-
ningar täta; han gick vid sina försök upp till 6,8 atm. Han lämnade
därför ånyo tanken att använda högtrycksånga. Härtill bidrog även
hans övertygelse att ett vacuum under alla förhållanden var nödvän-
digt för erhållande av en låg kolförbrukning.
För förvärvsarbete måste han emellertid återigen lämna sina ång-
maskinsfunderingar, till dess han vintern 1763—1764 fick en univer-
sitetet tillhörig modell av en Newcomenmaskin till renovering. Sedan
han reparerat modellen, ville han även prova denna »leksak». Detta
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
