Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
James Watts liv och verk
kunde ej förklaras på annat sätt än att för varje cylinderfyllning
kondenserades tre cylinderfyllningar ånga. För att bilda denna ånga
hade åtgått stenkol, men den kondenserades utan nytta. För att ma-
skinen ej skulle sluka kol, måste sålunda cylinderkondensationen fö-
rebyggas. Ett viktigt resultat att hålla i minnet.
Nu företog han sig att mäta den vattenmängd, som erfordrades för
att kondensera en cylinderfyllning. Detta gjordes vid 1/3 atm. abs.
tryck i cylindern. Vattenmängden var så överraskande stor, att han
trodde sig ha begått något misstag. Därför ansåg han sig, för att
vara säker, även böra direkt bestämma ångbildningsvärmet. Detta ut-
fördes vid atmosfärtryck. Han fann, att en volym vatten i ångform
vid 100” C erfordrade sex volymer vatten av 11? C, som uppvärm-
des till 100? C, för att ångan skulle kondensera. Därvid hade konden-
satet ökat från 6 till 7 volymer. Härur kunde ångbildningsvärmet
beräknas. Även vid detta försök erhöll han ett värde, som är nära
nog exakt.
Vi skola ett ögonblick uppehålla oss vid sättet för detta försöks
utförande. Watt använde för försöket en vanlig tepanna, i vars pip
han inkittade ett omböjt glasrör, vilket med den fria änden mynnade
under vattenytan i ett kärl, som innehöll kallt vatten. Sattes tepannan
över elden, avkokade en del vatten, vars ånga gick genom glasröret
ned i kondenseringskärlet och kondenserade i det kalla vattnet. Det
är märkligt, att med en så enkel apparat kunna komma till ett värde
så nära det rätta. Men detta försök för våra tankar även till en annan
sak. Alla känna vi väl den ofta reproducerade bilden, där den lille
gossen James Watt sitter och ser på huru locket över tepannans pip
lyfter sig vid ångans utströmmande, då hans mamma kokade tevatten.
Som vuxen skulle han därav dragit slutsatsen, att ångan represente-
rade en kraft, vilket skulle givit honom idéen till ångmaskinen, som
han skulle ha uppfunnit. Måhända härstammar denna vackra saga
just från detta experiment, där Watt verkligen använde sig av en
tepanna, men sagan är osann. Ängans kraft var känd sedan antiken.
Ängmaskinen var uppfunnen 70 år tidigare. Watt använde sig ej hel-
ler till en början av ångans övertyck, utan av dess undertryck. Och
Watts insats på ångmaskinområdet var en vida svårare och mera kom-
plicerad intellektuell bragd, som vi straxt skola finna.
Vi återgå därför efter denna utvikning till Watts försök. Det stora
ångbildnings- och kondensationsvärme, som Watt funnit vid sina för-
sök, kunde han ej förstå, varför han vände sig till sin vän Joseph
Ångbildnings-
värmet.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
