Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
James Watts liv och verk
19. avg. 1819.
Maskinkulturen.
114
sättning att reparera modeller. För dessa göromål hade han i sin bo-
stad ett litet verkstadsrum. Här fick åldringens fantasi spela fritt i
ro för affärer och störande inflytelser. Walter Scott skildrar den vid
deras sammanträffande 82-årige uppfinnarens personlighet sålunda:
»Denne väldige behärskare av de element, som förkorta rum och tid,
denna trollkarl, vars maskiner framtrollat en förändrad värld, vars
början, i avseende på dess egenartade verkningar, vi av allt att döma
själva uppleva, denne man var ej blott en framstående grundligt
lärd, med en den fruktbaraste kombinationsförmåga för nyttiggö-
rande av krafter och användning av talvärden, vilka hänföra sig till
praktiska användningar, utan han var även en av de bästa och älsk-
värdaste människor. Den livlige, vänlige gamle herrn gav varje till
honom riktad fråga sin fulla uppmärksamhet och stod en var till
tjänst med sina upplysningar.»
Den åldrande forskaren plägade, då han befann sig i ett sällskap,
sitta tyst och eftertänksam med huvudet något framåtböjt om han
ej direkt tilltalades, men det dröjde aldrig länge, innan han deltog i
det allmänna samtalet och lät sig ryckas med av de vuxnas samtal
eller barnens joller, behandlande alla med samma älskvärdhet. Utan
att väsentligt förändra tonfallet i sin djupa, men mjuka stämma, in-
blandade han i sina allvarliga, med harmonisk klarhet genomförda
samtal, ett visst skämtsamt drag och en torr humor.
Den 19. aug. 1819 slöt denne fina och älskvärda storman sina ögon
för alltid efter ett långt, sällsynt verksamt och arbetsrikt liv. Allt vad
han under sitt liv skapat, var frukten av ett djupgående forskningsar-
bete och självständigt tänkande. För ingeniörerna står James Watt, på
grund av den arbetsmetod han tillämpade, såsom den oupphinneliga
förebilden. Därför beundra och vörda vi honom framför varje annan.
Men är nu även denna maskinålder, till vars uppkomst James Watt
1 så eminent grad bidragit, något för människan lyckligt? — Vi veta
det ej! Frågan debatteras livligt. Ett veta vi dock. Av de vägar män-
niskosläktet kan vandra ha vi valt denna. Och detta knappast av fri
vilja. En ödesbetonad inre drift har tvingat oss därtill. Även om vi
skulle säga oss vilja vandra någon annan väg, komma vi med säkerhet
ej att göra det. Tvärtom styra andra raser in på samma väg och följa
den västerländska kulturen.
Det är kulturens välsignelse eller förbannelse, att den nutida män-
niskan har otaliga för henne viktiga behov utöver att mätta sin hun-
ger. Och trots ett relativt gott tillfredsställande av dessa behov äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
