Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gevärsfaktorier
24
då det gällde att utfylla en brist av ett visst slags arbetare på ett håll
med överflödigt folk från ett annat faktori.
Trots alla svårigheter fungerade systemet till belåtenhet till och
med under Karl XII:s för krigsmaterialtillverkningen påfrestande
tid. En svårare situation inträdde emellertid omedelbart därefter.
Den första katastrofen utgjordes av rysshärjningarna, under vilka
icke mindre än tre faktorier ödelades, nämligen Norrköping, Norr-
tälje och Söderhamn. De dyrbara av Christopher Polhem en gång
konstruerade borr- och beredningsverken brändes, faktoriarbetarna
skingrades och deras verkstäder och bostäder förstördes. Efter några
års intensivt arbete var emellertid denna skada reparerad, nya bygg-
nader efter ritningar av strömverksinspektören B. Elving, en lärjunge
till Polhem, uppfördes och arbetarna återvände.
Värre blev det under fredsåren då behovet minskades. Kronans
förråd voro ganska väl försedda; den nödvändiga årliga komplette-
ringen var ringa och nya modellers införande tillgodosåg man med
sparsam iver genom förändringar av äldre vapen. Farhågorna att kro-
nans faktorier sålunda skulle gå under — inte minst tänkte man på de
oöverskådliga svårigheterna att i en framtid behöva ersätta en nu övad
och utbildad arbetarstam — insåg man, och detta framhålles särskilt
av generalfälttygmästaren Per Siöblad i en berättelse till Krigskolle-
gum efter verkställd inspektion av faktorierna år 1735. Man tänkte
sig också, att enda räddningen vore att låta den utländska marknaden
absorbera, vad som ej kunde avsättas inom landet. Tanken var allt
annat än främmande för den tid, som skapade Manufakturkontoret,
och det blev också i intimt samband med denna institution som pla-
nerna på en svensk vapenexport utformades och verkställdes. För
att åstadkomma en exportmöjlig prisnivå tvingades man att vid sidan
av premieuppmuntran rationalisera driften — »en lätt tillverkning
och en kvick avsättning» skulle följas åt — och det är denna 1700-
talets rationalisering av faktorierna, som här något närmare skall
behandlas. Uppgiften blir härvidlag mindre att avläsa resultatet än
att undersöka hur denna rationalisering tänktes och utfördes samt,
utan att direkt vindicera fram en orättmätigt hög ålder åt våra dagars
industriella rationalisering, kunna konstatera paralleller med denna.
Med den förut omtalade allt annat än hoppfulla inspektionsberät-
telsen av år 1735 för ögonen beslöt Krigskollegium att sända ut en
pålitlig person på studieresa till de utländska faktorierna. Valet föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
