Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tornur från Stjärnsund
och återgående. Räkningen och omräkningen av tidsenheterna sker
likaledes i löpverket.
Gångverket består av gånghjul (29 tänder), gånghjulsdriv (8 pin-
nar), mellanhjul (56 tänder), mellanhjulsdriv (8 pinnar), valshjul (64
tänder), valshjulsdriv (5 tänder) och timhjul (60 tänder). Pendeln är
127 cm lång och gör ungefär 27 hela svängningar i minuten. Genom
gånghaken regleras nu gånghjulets hastighet så, att det rör sig ett tand-
avstånd för varje pendelsvängning, varvid hastigheten blir 56
varv/tim. Utväxlingen är sedan så ordnad (se ovannämnda tandan-
tal), att valshjulet kommer att gå ett varv i timmen och timhjulet, som
sitter utanför stativet, ett varv på 12 timmar.
Ursprungligen har detta tornur endast haft timvisare, en på var
och en av tornets fyra urtavlor. Dessa visare ha förr säkerligen drivits
av timhjulet. Är 1881 åtog sig emellertid urfabrikören F. W. Torn-
berg att förse uret med minutvisare. Han utgick då ifrån valsbom-
men, som ju rörde sig ett varv 1 tummen, tillsatte den koniska växel,
som synes på figuren samt tillverkade fyra växelverk, där utväxlin-
gen till timvisaren skedde. |
Den nuvarande pendeln, gånghaken och gånghjulet äro ej heller
ursprungliga. Gånghake och gånghjul äro här konstruerade enligt
principerna för den s. k. grahamsgången, medan uret ursprungligen
varit försedd med s. k. släphaksgång. Det skulle föra för långt att
här gå in på de båda gångsystemens konstruktion och matematiska
beräkningar, utan jag nöjer mig med att antyda den viktigaste skill-
naden dem emellan så, att i grahamsgången står gånghjulet helt stilla
under gånghakens beröring, medan i släphaksgången, gånghjulet trän-
ges något tillbaka av haken för var gång pendeln kommer i ytterläge,
varvid i senare fallet energi går förlorad till obetydlig nytta. Gra-
hamsgången uppfanns omkring 1715 av engelsmannen George
Graham (1673—175$1), men det dröjde länge, innan den kom till
allmännare användning särskilt i tornurmakeriet. Det äldsta kända
tornuret med grahamsgång konstruerades 1786 för Strassburger-
domen. I Sverige har knappast något tornur haft grahamsgång före
1800-talets mitt. Släphaksgången hade uppfunnits i England 1676
och därförut hade ända sedan 1300-talet spindelgången varit för-
härskande. Spindelgången levde mycket länge kvar inom tornurma-
keriet, ja, här och var på landsbygden kunde tornur med spindel till-
verkas ända in på 1800-talet. Polhem var utan tvivel en av de första,
Gångverket.
ÖS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
