Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tornur från Stjärnsund
göras på behörig wattumachiner ähro så många resor bättre och
warachtigare som ett wattu Juhls kraft att utskära tändren på hårt
Jern och tioka Juhl ähr större än göra det med hand arbete». Han
anser också att om avsättningsmöjligheterna vore större, »så att
wattuwerken fingo wara i stadig gång», skulle han kunna leverera
tornur nästan till halva priset och trots detta hålla en kvalitet över-
lägsen de handgjorda. Polhammar beräknar, att den maskinella ut-
rustningen ersätter 20 hantverkare, vilket väl är något överdrivet,
men dock antyder de tekniska hjälpmedlens stora betydelse vid Stjärn-
sund.
De mindre hjulen, drivarna, äro ej som de större försedda med
tänder, utan bestå av runda stift, som äro insatta mellan två skivor.
Denna s. k. pinndriv är en mycket gammal företeelse, ja, det är frå-
gan om det inte är den äldsta och mest primitiva drivtypen, när det
gäller större kuggverk i allmänhet. Dels är den mera motståndskraf-
tig vid hård påfrestning än den tandade driven, och är väl i träverk
den enda tänkbara, dels är den även lättare att utföra. Vi finna den
ofta i medeltidens kvarnar och uppfordringsverk, och även från för-
historisk tid ha vi belägg för dess existens. I de rika 200-talsfynden
från det romerska kastellet Saalburg i västra Tyskland finnes en
pinndriv bestående av två träplattor med järnpinnar emellan?!), och
i Egypten finna vi den redan hundra år före vår tideräknings bör-
jan??). Inom urmakeriet förekommer denna drivtyp endast i tornur
och i enklare golvur särskilt de med träverk.
Driven höra till de delar i uret, som äro mest utsatta för nötning.
För den skull äro pinnarna på vårt ur gjorda av stål och dessutom
rörliga, så att de kunna rotera vid kontakten med hjulens tänder.
Också i detta har man följt Polhems anvisningar. Tornursdriven måste
vara så konstruerade, säger denne, »at kuggarna i drifwen kunna
rulla löst omkring när the tangera hiulet, skolande så wäl kuggarna,
som brickorne, ther uti thee gå, wara af gådt härdat ståhl»?2).
Urets uppdragning sker medelst en vevnyckel, som står i förbin-
delse med en driv, vilken påverkar ett uppdragshjul, som sitter fast
på valsbommen. Denna utväxling är nödvändig för de tunga lodens
skull. Den enda uppgift på lodens vikt, som vi ha, härrör sig från
1827 då ett nytt sådant anskaffades från Bergsunds bruk och befanns
1) Feldhaus: Die Technik der Vorzeit. Berl. 1914. Fig. 236.
?) Beck, Th.: Bieträge zur Geschichte der Machinenbaues. Berl. 1900. Fig. 24.
?) KB. Handskrift: Cx, 1,24.
NN ra NM
Ö/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
