Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin von Wahrendorff
Resor.
26
Genom resor i England, Frankrike, Belgien, Tyskland och Oster-
rike åren 1842 och 1843 samt genom de vidsträckta relationer, W.
redan under diplomattiden förskaffat sig, lyckades han göra reklam
för sin nya konstruktion, så att provpjäser blevo rekvirerade och av-
sända. 1843 provskötos i Berlin 6-pundiga, 12-pundiga och 24-
pundiga kanoner av den nya typen. Dessa voro försedda med den nya
mekanismen och som projektil användes en järnkula. Det för försök
i England samma år tillverkade kanonröret var av den äldre kon-
struktionen.
Så snart den nya kanonen blivit känd, gjordes stora beställningar
från Danmark, men i synnerhet från Italien, vars politiska enhet
delvis tillkämpades med vid Åker tillverkade pjäser. Särskilt kommo
de, vilka från Sverige som gåva sändes till Garibaldi, från Wahren-
dorffs gjuteri. Som italiensk expert och kontrollör vid beställningarna
tjänstgjorde artillerikaptenen Cavalli, vilken skulle komma att ge
uppslag till fortsatta förbättringar.
Liksom fallet är med nya idéer i allmänhet, så mötte också denna
nymodighet inom krigstekniken ett visst motstånd. Vid Krigsveten-
skapsakademiens sammanträde 1843 uttalade en löjtnant Flygare en
fullständig förkastelsedom över kammarladdningspjäser. Han ansågs
vara talesman för vissa artilleristkretsar, vilka förargade sig över,
att en person utom facket försökte sig på ett område, som de ansågo
sig ha monopol på.
Sedan man erhållit en noggrannare kännedom om luftmotståndets
inflytande på projektilbanan, försökte man även vid artilleripjäser
tillgodogöra sig de fördelar, som en genom räfflor åstadkommen
rotation av projektilen skulle medföra med avseende på träffverkan
och skottvidd. Redan 1826 hade den preussiske majoren Reiche fram-
ställt förslag till en 5 cm bakladdningskanon av smidesjärn med bly-
mantlade järnprojektiler, men förslaget vann icke någon framgång.
Då det vid Äker lyckats att tillfredsställande lösa bakladdningspro-
blemet, var förutsättningen klar för ett vidare experimenterande med
räffelkanoner. Först genom denna konstruktion kunde ju projektilen
snabbt och praktiskt införas i eldröret. Då kapten Cavalli en tid
bodde på bruket för att kontrollera en beställning av ett parti bomb-
kanoner med kammarladdning för Sardiniens räkning, uppmanade
han Wahrendorff att taga itu med räffelkanontypen. De samarbetade
vid experimenterandet. En enkel maskin för räffelskärning föreslogs
och utfördes av arbetschefen Malmgren. Med denna kunde man på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
