Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin von Wahrendorff
Wahrendorffska kanonernas användning för statens räkning. En in-
sändare föreslår på tidningens militäravdelning, att för försvarsvä-
sendets bättre ordnande en vapenkommitté skall tillsättas, vars upp-
gift skall vara att uppmärksamma uppfinningar och förbättringar
inom vapenbranschen. Insändaren vill göra gällande, att förut ofta
misstag begåtts och att nya konstruktioner antagits utan att vara till-
fredsställande prövade. Han syftar framförallt på det förhållandet
att den Wahrendorffska kanonen blivit antagen som kasemattkanon
på rikets fästningar. Vid provskjutningar i Danmark, Norge, Belgien
och Frankrike skulle man ha gjort dåliga erfarenheter och avstyrkt
användande av denna typ. För artilleristyrelsen, som på sätt och vis
blivit angripen, svarar major Lagercrantz med en utförlig artikel.
Han redogör för de försök, som först anställts av särskilda sakkun-
niga och som lett till mycket goda resultat. Någon motgång vid utom-
lands anställda prov var då icke heller bekant. Tvärtom hade ju
Wahrendorff fått de amplaste lovord. Fördenskull hade för kronans
räkning gjorts beställningar av svåra och lätta bombkanoner samt
24-pundiga granatkanoner. Artikelförf. säger bl. a.: » Vi kunna vara
rätt glada åt att ega de kammarladdningskanoner vi ha och hafva
ingen anledning att befara det de ej i behofvets stund skola göra den
tjänst, som man af dem förväntat». De utländska försökens svaga re-
sultat vill Lagercrantz förklara därur, att utvecklingen gått snabbt
framåt sedan väl den första lösningen av problemet nåtts, och att
fördenskull de yngre kammarladdningstyperna (Engströms m. fl.
konstruktioner) voro effektivare. Han erkänner t. o. m. att år 1860
W:s kanoner kanske icke längre skulle ha antagits och särskilt
framhålles de förbättringar som sedan 1840-talet gjorts av löjtnant
Engström.
Huruvida diskussionen ledde till något positivt resultat är icke förf.
bekant. I varje fall avslöts den i början av 1860. Ett år fick nu den
gamle Wahrendorff leva i frid. Men då han redan länge varit bräck-
lig till sin hälsa, blev honom en resa till Stockholm i början av 1861
för påfrestande, och han avled där i sin våning den 20 januari i en
ålder av närmare 72 år. Eftersom han icke i sitt äktenskap haft några
levande arvingar, hade han testamenterat större delen av sin väldiga
förmögenhet till sonen kapten Martin Ludvig Berg och e. o. kanslisten
Axel Salomon von Stockenström. Däremot blevo hans släktingar med
namnet Wahrendorff lottlösa och det stora egendomskomplex, som
en gång byggts upp av den förste svenske medborgaren av släkten, 101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
