Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges andra ångmaskin
Johan Holmstedt.
De
£ $40,9,1. I ett medföljande brev i samma arkiv erbjuder sig
firman att instruera någon lämplig svensk arbetare eller förman
i maskinens uppsättande, men avråder däremot från att sända
över någon engelsman till Sverige. Då det ansågs att ingen här
1 landet hade erfarenhet tillräckligt, fick man över en skotsk bygg-
mästare — Ebenetzer Grieve — jämte två hantlangare. Dessa till-
samman med arbetare på platsen monterade maskinen år 1766 under
överinseende dels av bergmästaren Carl Leyell, dels av proberaren
sedan myntguardien Gustaf von Engeström, så att maskinen och pum-
parna kunde sättas 1 gång i november 1766. Resultatet visade sig
emellertid icke vara tillfredsställande varför auskultanten i Bergskolle-
gium Johan Holmstedt, som hade haft tillfälle att följa bygget, sän-
des över till England för att där studera ångmaskiner och dessas
drift. Hemkommen införde han åtskilliga förändringar med Pers-
bergsmaskinen och satte till en rad vanliga sug- och lyftpumpar av trä,
så att effekten av maskindriften blev i nutida mått räknat ca 1.500
liter per minut. Det är denne Holmstedt, som skrivit den förträffliga
redogörelsen för maskinen och dess prestationer, som nedan återgives
efter det i Uppsala Universitetsbibliotek förvarade manuskriptet.
Om maskinens öden är att förtälja, att den ordentligt kom igång
först den 3. maj 1768 och arbetade kontinuerligt i 12 dagar. Med
smärre uppehåll pumpades under året i sammanlagt 96 dygn till ok-
tober månads slut. Under denna tid hade kronprins Gustaf avlagt
ett besök i Persberg och där besett maskinen och betygat sitt nådiga
nöje och välbehag och till och med vid ett tillfälle, sedan maskinen
stannats, äter med egen hand satt den i gång. 1769 tycks maskinen ha
arbetat tillfredsställande, men redan året därpå visade sig vissa delar
av regleringsmekanismen vara förslitna, så att maskinen icke kunde
arbeta med fördel. Efter att tidvis ha varit i drift 1771 och 1772 tycks
den för alltid ha stoppat. Detta torde ha haft sin grund dels i tekniska
skäl, dels däri att maskinen slukade enorma kvantiteter ved och där-
med besannade vad ångmaskinens belackare alltid sagt »att ångma-
skinen behöver en järngruva för sin tillverkning och en kolgruva för
sin drift». Således var även detta det andra försöket med ångmaskins-
drivna gruvpumpar i vårt land dömt att bli endast en halv framgång.
Företaget hade kostat i tillverkning och byggnad den stora summan
av nära 200.000 daler kmt. När Jernkontoret försökte indriva sitt
förlag, visade sig detta mycket svårt, och maskinen torde realiter
helt ha tillhört Jernkontoret, även sedan den på 1780-talet söndertogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
