Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ritningsskatt
O. Malmsten.
J. Wickman.
/4
målet än den andra» och tvärtom. Detta förslag går emellertid icke
Eurenius med på, styrkt i sin uppfattning av sin tillskyndare och släk-
ting Renhorn att Norberg från början stulit idén från honom, och
resultatet blir också att Norberg tilldelas den slutliga stora belöningen
för sin maskin.
Den 10 februari 1747 anhåller studenten O. Malmsten om ett rese-
bidrag av Manufakturkontoret för att utrikes lära sig färgerikonsten.
Han har förut läst botanik och kemi i Uppsala, men kontoret anser
att han dessutom måste praktisera i Stockholm på några färgerifa-
briker. Det blev närmast proberaren Henrik Teofil Scheffer vid
Bergskollegium, som skulle följa hans praktiska utbildning. En första
examen inför Stockholms Hallrätt i närvaro av några utsedda skick-
liga färgarmästare misslyckades och Malmstens praktik måste ytter-
ligare fortsättas ännu någon tid bland annat hos färgarna Garve och
Clost, som också få uppbära lärpengar av kontoret. Dessutom får
Malmsten undervisning i att »färga bomull rött på det turkiska sät-
tet» av kanslirådet Edvard Carleson, som lärt sig denna konst under
sin chargé daffaire-tid i Konstantinopel. Denna metod som icke for-
drade cochenill ansågs vara utomordentligt värdefull och man fäste
stort värde vid att den hölls strängt hemlig. För denna hemlighet
hade nämligen »åtskilliga nationer i Europa bjudit stora penningar».
»Och på det konsten att färga bomull såsom förmält är icke må tillika
med kanslirådet Carleson och studenten Malmsten alldeles dö bort
samt publicum således fåfängt hava använt medel såsom ock att allt-
sammans må bliva hållit uti behörig tysthet», beslöts att Malmsten
skulle ingiva en berättelse (nummer 2), vilket också skedde i januari
1748. Denna förseglades av både Carleson och Malmsten och den sist-
nämnde fick gå ed på att icke röja hemligheten och man gjorde sig
också försäkrad om att han icke på sin tillämnade resa medförde
några anteckningar om saken, något som också visade sig mycket väl-
betänkt; den följande korrespondensen mellan kontoret och Malm-
sten visar nämligen att denne under sin resa flera gånger måste varnas
för lösmynthet. Även en annan berättelse av Malmsten finnes i sam-
lingen (nummer 11). Det är en beskrivning på ylleappretering som
han har skrivit efter lärdomar hos överfärgarmästaren Heyne vid
Barnängen före sin utomlandsresa.
En annan färgeriexpert är flanelltryckaren Johan Wickman, vars
år 1756 insända berättelse med bifogade färgprover på svart silke
bär nummer 16. Den ovan omnämnde proberaren Scheffer intygar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
