Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ervalla bruk
bönder utbetalat, lovade arrendatorn att övertaga och under de första
två åren återbetala. Arrendets upphörande gjordes slutligen beroende
av 1/2 års förutgången uppsägning.
En fullständig förteckning på vad som i arrendet innefattades upp-
gjordes vid syneförrättning den 13 januari 1668, varvid ägarinnan re-
presenterades av sin befallningsman Johan Bengtsson. Med ledning av
denna detaljerade förteckning, kompletterad i vissa avseenden ur
andra källor, 2) skola vi i tankarna göra ett besök vid bruket.
Bruksanläggningens förnämsta byggnad var helt naturligt den s. k.
hammaren, som med sitt hjulhus och sin sump låg på stranden ut-
efter åns norra sida, omedelbart nedanför den tillhörande damm-
kroppen, vilken sistnämnda viktiga del av det hela emellertid år 1668
säges vara »mäst förfallen och half utgången». Huset var enligt tidens
sed byggt av noga hophugget och mossat liggtimmer »på dhet war-
men om winteren skulle kunna jnnehållas och in i Hiulhuset gåa»
till hindrande av nedisning. Vanlig längd och bredd 26X 17 alnar.
. Byggnaden angives vara 26 år gammal och var alltså uppförd år 1636,
troligen kort före mäster Brewitz” tillträde till arrendet. Yttertaket
var trots eldfaran lagt av bräder, anbragta i förband med längdsträck-
ning från nocken till takskägget. Ur taket ses två skorstenspipor upp-
sticka, en från vardera härden. De äro täckta och hava rököppnin-
garna anbragta på sidorna, omedelbart nedanför toppen. Dock sak-
nas sådana öppningar på den sidan, som vätter mot kolförrådet, ty
gnistor åt det hållet borde i möjligaste mån undvikas. Vanligt var ju
vid den tiden att träkolen upplades i en stor »kolbädda» under bar
himmel, men vid Ervalla var man så modern, att man byggt kolhus.
Två dylika upptagas i förteckningen. De voro försedda med 3 dör-
rar och 2 portar, alla med gångjärn och hakar, samt hade dessutom
2 grindar med hakar och märlor. Utanför »hammarhuset» lågo vi-
dare två järnbodar, byggda av gammalt virke, men försedda med
nytt brädtak, längs vilket två järnstänger voro fastnaglade till hind-
rande av inbrott den vägen. Aven de två dörrarna voro omsorgsfullt
säkrade, den ena med ett elefantlås, den andra med ett stocklås, var-
jämte en järnbom med sitt hänglås ytterligare stängde vägen till den
ena järnboden. Stölder av stångjärn voro ju under ett par århundra-
den mycket vanliga i Bergslagen, och då de mest durkdrivna i denna
8) Främst har jag som hjälpkälla begagnat Dress, Otto, Beskrivning om järn- och stål-
tillverkning m. m. år 1687. Utg. av H. Carlborg. Blad för Bergshandteringens Vänner
1923.
4/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
