Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blixtlåset
amerikansk smak befunnen vara äkta svensk, av gammal bergs-
mannasläkt och son till Gruvfogde Aron Andersson, Kopparåsen,
Nora.
Denne Peter A. Aronsson (f. 1862, d. 1936), var dock ej den man,
som i allmänhet utpekats såsom blixtlåsets uppfinnare. Man brukade
i stället nämna ett för blixtlåstillverkare mera välbekant namn, näm-
ligen den i Meadville, U. S. A., ännu verksamme Gideon Sundbäck.
När det således visar sig att två svenskar tagit en framgångsrik del
i utformningen av blixtlåset, blir därigenom dess historia ännu in-
tressantare.
Det är knappt mer än tio år sedan blixtlåset slog igenom på allvar
i Sverige efter att några år tidigare ha erövrat utlandets marknader.
Man föreställer sig därför att uppfinningen skulle ligga oss nära i
tiden. Så är emellertid ingalunda förhållandet. Vi få nämligen gå när-
mare femtio år tillbaka för att i patentarkiven påträffa den grund-
läggande konstruktionen; och redan för nästan ett hundra år sedan
funnos förelöpare och principlösningar av blixtlåsets idé. Är 1851
uttog t. ex. Elias Howe, mera känd såsom symaskinskonstruktör, pa-
tent på en knäppinrättning, som var avsedd att ersätta de besvärliga
knappraderna på allehanda klädesplagg. Anordningen bestod av
tvenne skenor av tunt läder eller liknande material fastsydda i kan-
ten av tygband, vilka i sin tur voro ämnade att fästas i de tyg- eller
skinnvåder, som låset skulle tillsluta. På skenorna löpte små häktor av
metall. Häktorna voro uppträdda på ett bomullsband. Då man drog
i detta fördelades häktorna och bildade sammanbindningspunkter
mellan skenorna. Howes idé kommer åter till synes i ett patent av
Poduschka i Wien år 1883, och liknande draglås konstruerades sam-
tidigt av Lake och Brougham.
De flyttbara häktor, som utgjorde det sammanhållande organet på
dessa knäppinrättningar, skulle ju kunna kallas löpare, men de mot-
svara ej löparen på våra dagars blixtlås, som ju endast tjänar att
bringa låsets häktorgan i ingrepp med varandra. Denna förbättring
av Howes draglås får väl anses såsom den grundläggande blixt-
låskonstruktionen. Enligt en nutida definition är »blixtlåset en lås-
anordning, bestående av band, i vilka häktorgan fastsatts. Låset
öppnas och slutes med en löpare. Då löparen föres åt ena hållet, kilas
häktorganen isär, föres löparen åt andra hållet bringas häktorganen
medelst tryck utifrån att gripa in i varandra och intaga sin rätta ställ-
ning i förhållande till varandra.»
E. Howe 1851.
Howes draglås.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
