Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blixtlåset
Cuhn-Moos och
Forster 1911.
Cuhn-Moos och Forsters
blixtlås.
2
plötsligen att låsa upp sig vid ett tillfälle då detta var absolut av nö-
den — »på Norrmalmstorg» — varefter verkmästaren rusade direkt
hem och i vredesmod skar ut nymodigheten ur sina pantalonger.
Aronsson stannade i Paris till år 1919, då han återvände till U.
S. A. Världskriget hade redan långt dessförinnan satt stopp för hans
blixtlåstillverkning och troligen insåg han omöjligheten att längre
konkurrera med de epokgörande konstruktioner, som under denna
tid kommo i marknaden. Efter sin återkomst till Amerika fick Arons-
son anställning vid General Electric Co. i Bridgeport, där han av-
led sommaren 1936.
Samma år Aronsson startade sin fabrik i Paris anmäldes av ett
schweiziskt uppfinnarpar den konstruktion, som av allt att döma
länkade in blixtlåset på mera framgångsrika banor. Det var Ca-
tharina Cuhn-Moos och Henri Forsters patent av år 1911. Detta skil-
jer sig från tidigare blixtlåskonstruktioner endast genom griporga-
nens form. Både Aronsson och Sundbäck hade som vi sett dittills
använt ett system av hakar, som av löparen häktas i motstående lås-
dels hyskor. Cuhn-Moos och Forster använde emellertid griporgan,
bestående av identiskt lika metallblock, var och en försedd med ett
stift och en urstansning, vilka då kedjan låstes noga passade i var-
andra. Av dessa dragkedjor lära endast mönsterexemplar blivit till-
verkade och de ha med säkerhet ej förts i marknaden. Patentet ut-
bjöds emellertid till hugade spekulanter även i Amerika och var
utan tvivel känt inom alla kretsar, som arbetade med blixtlås vid
denna tid.
I New York strävade fortfarande Sundbäck med sin och Överste
Walkers hobokenfabrik. The Automatic Hook & Eye’s arbete hade
ingalunda blivit någon dans på rosor, och Sundbäck hade för att
kunna hålla det hela flytande t. o. m. varit nödsakad att tillverka
knappar och knäppinrättningar av vanligt, men säljbart slag, vilket
ju måste ha känts särskilt hårt för en blixtlåspionjär.
Det föreligger flera i huvudsak samstämmiga uppgifter om hur
Sundbäck kom i beröring med Cuhn-Moos och Forsters idé, men att
avgöra, hur stark denna schweiziska inspiration kan ha varit, är
svårt. Man kan dock våga formulera ett påstående ungefär så, att
Sundbäck avslöjade vari det värdefulla i det nya patentet låg, något
som troligen varit förborgat t. o. m. för uppfinnarna Cuhn-Moos
och Forster själva. Genom Sundbäcks nästa patent, sökt år 1913,
skulle detta bli uppenbart. Hemligheten låg nämligen däri, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
