Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Erik Norberg
Utbildnings- och
studieåren.
66
Bergsrådet Johan Erik Norbergs liv och verksamhet äro ur teknisk-
historisk synpunkt värda att ihågkommas väsentligen av tre skäl. Han
gjorde uppfinningar på brännvinsbränningsteknikens område, vilka
vunno viss spridning. Han sökte förmå svenska bruksägare att till-
lämpa ryska metoder för tackjärnsgjutning. Han planlade och före-
stod i rysk tjänst det stora krigshamnsbygget i Reval. Däremot har
det icke varit känt, att han ägnade mycken tid och säkerligen även
offrade mycket pengar på försök att förbättra den wattska ångma-
skinen. (1) Biografiska uppslagsböcker nämna ingenting härom under
namnet Norberg. Detta är dock kanske icke så underligt, då Norberg
1 en politisk högspänningstid emigrerade till Ryssland, stannade kvar
där under det olyckliga krig, som ledde till Finlands förlust, samt —
då hans avsikter yppades — av Kungl. Maj:t skildes från sitt bergs-
rådsämbete. I Vetenskapsakademien, av vilken han var medlem, hölls
icke det eljest vanliga åminnelsetalet efter hans död. Men i Ryssland
blev han en berömd och ärad man.
Johan Erik Norberg var son till en bruksinspektor N. Norberg
och föddes i Västerås den 12. september 1749. (2) Han blev
studiosus i Uppsala 1760, där han särskilt vinnlade sig om matema-
tik och moderna språk. Sedan han avslutat den egentliga skolgången,
blev han ämnessven vid den stora dockbyggnaden i Karlskrona. Det
var ett arbete, som började 1758 och slutfördes genom byggandet av
dockan nr 5 först 1850. Vid den tidpunkt, då Norberg arbetade där,
hade man hunnit länsa innanför fångdammarna och börjat schakt-
ningarna. Genom arbetets för tiden väldiga dimensioner måste hans
vistelse där ha varit ett för den unge ingeniören både högintressant
och lärorikt skede, som avslutades 1775, då Gustaf III lade grund-
stenen till docka no 1. (3)
Från Karlskrona kom Norberg till Stockholm och inskrevs i Bergs-
kollegium som auskultant den 1. oktober 1771. Han fick dock där-
vid icke rätt till befordran utanför den mekaniska staten, men han
erhöll respass till de inrikes bergverken och samtidigt en gratifika-
tion på 900 daler kopparmynt. Den 14. november blev han lärling
1 mekaniken. Den 17. juli 1774 antogs han till stipendiat och som
sådan stod han formellt kvar till 1791, strax innan han fick bergs-
råds titel.
Är 1772 återfinna vi honom i Karlskrona och han nämnes nu som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
