Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅFÄNGA
65
på ärmarna, vit hatt och klocka, och han
kråmade sig. Men denna gång skulle han råka illa
ut för sin fåfänga.
Då vi sprungit ett gott stycke framåt allén och
lämnat hans far, som gick långsamt, långt
bakom oss, stannade vi framför en stenbänk, där
det satt en tarvligt klädd gosse, som föreföll trött
och satt med tankfullt nedböjt huvud. En man,
som förmodligen var hans far, gick fram och
tillbaka under träden och läste i en tidning.
Vi slogo oss ned. Votini satte sig mellan mig
och gossen. Och plötsligt kom han ihåg, att han
var fint klädd, och ville, att hans granne skulle
beundra och avundas honom.
Han lyfte upp den ena foten och sade till
mig:
— Har du sett mina blankskinnsstövlar?
Det sade han för att få den andre att se på
dem, men det brydde denne sig inte om.
Då sänkte han foten och visade mig sina
snör-makerier på rockärmarna, i det han sneglade på
gossen. Han sade, att han inte tyckte om de där
snörena, utan att ban skulle låta sätta dit
silverknappar i stället. Men gossen såg inte heller på
snör makerierna.
Då började Votini låta sin fina vita hatt
snurra på pekfingret. Men gossen tycktes med flit
inte bevärdiga hatten med en blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>