Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
BARNBIBLIOTEKET 8 AG A
slags järnskrot, och i ett hörn brann elden i en
ässja, vars bälg sköttes av en gosse. Precossis
far stod vid städet, och en gesäll höll en järnstång
i elden.
— Å, där är han, sade smeden, då han fick
se oss, och lyfte på mössan, den snälle gossen,
som skänker bort järnvägståg! Ni har väl
kommit hit för att se oss arbeta, eller hur? Det skall
ni genast få se.
Han smålog, då han sade detta, och han hade
ej längre det bistra ansiktet med den surmulna
blicken som förr. Gesällen räckte honom en lång
järnstång, glödgad i den ena ändan, och smeden
lade den på städet. Han höll på att smida ett
ornament till en järnbalkong. Han lyfte sin
hammare och började hamra på, i det han vred den
glödande stångändan än hit och än dit, och det var
märkvärdigt att se, hur järnet krökte sig under
de snabba och regelbundna hammarslagen ocli
småningom antog formen av en blommas
kronblad, alldeles som om han modellerat den med
händerna av ett stycke vax. Och under tiden
betraktade hans son oss med en stolt min, som
om han velat säga:
— Se, så min far kan arbeta!
— Såg ni, hur det gick till? frågade smeden
mig, då han hade slutat, och visade mig
järnstången,-som nu såg ut som en biskopsstav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
