Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
BARNBIBLIOTEKET 8 AG A
fickan. Vi andra salade också några slantar, och
så köpte vi tre stora apelsiner.
Vi gingo upp till vinden. Utanför dörren tog
Derossi av sig medaljen och stoppade den i
fickan. Jag frågade honom, varför han gjorde det.
— Jag vet inte, svarade ihan. För att det
inte skall se ut, som om ... Ja, jag tycker i alla fall,
att det är taktfullare att gå in utan medalj.
Vi knackade, och fadern, den jättelike mannen,
öppnade för oss. Han såg upprörd och orolig ut.
— Vad ä ni för ena? frågade han.
— Vi äro Antonios skolkamrater, svarade
Garrone, och ha med oss tre apelsiner åt honom.
— Ack, stackars Antonio, sade muraren och
skakade på huvudet, jag är rädd, att han aldrig
kommer att kunna äta edra apelsiner!
Han torkade sig i ögonen med avigsidan av
handen och lät oss stiga in i vindskammaren, där
vi sågo lille muraren ligga och sova i en liten
järnsäng. Hans mor satt tillintetgjord bredvid
sängen med händerna för ansiktet och vände sig
knappt om för att se på oss. På väggen hängde
borstar, en murslev och ett murbrukssåll; över
den sjukes fötter hade hans far brett ut sin jacka,
vit av gips. Den stackars gossen var avmagrad
ooh likblek och andades kort.
Ack, käre lillie Antonio, min lille snälle och
muntre kamrat, så ont del gjorde mig om dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>