Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPAS SJUKSKÖTARE
217
resan, då han tagit ett sista avsked av honom på
fartyget, de förhoppningar familjen satt till
denna resa, hans mors förtvivlan, då brevet kom; och
han tänkte på döden, han såg sin far död, sin
mor sorgklädd och familjen i elände.
Så satt han en lång stund. Då lades en lätt
hand på hans axel. Han vände sig om; det var
en nunna.
— Hur är det med min far? frågade han
genast.
— Är det din far? frågade
barmhärtighetssystern milt.
— Ja. Vad har han för sjukdom?
— Var lugn, min gosse, läkaren kommer snart.
Därmed gick hon utan att säga något mera.
Om en halvtimme hörde han en klocka ringa
och såg läkaren komma in i salen, åtföljd av en
medhjälpare; nunnan och sjukskötaren voro
också med. De började ronden och stannade vid
varje säng. Denna väntan föreföll gossen evig,
och för varje steg läkaren tog, växte hans oro.
Slutligen kom ban till sängen bredvid. Läkaren
var en lång, krokryggig gubbe med allvarligt
ansikte. Innan ban lämnat den närmaste sängen,
reste gossen sig, och då han närmade sig, brast
ban i gråt.
Läkaren såg på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
