Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
samt, men jag lät mig i öfrigt blifva för ifrig,
och det duger icke. Ursäkta mig!»
Han strök sig med sin hvita, litet knubbiga
hand öfver sin höga, fuktiga panna och lät därpå
fingrarna glida genom sitt tjocka, blonda hår.
Därpå log han mot oss alla på sitt älskvärda sätt.
»Allt detta är rena sanningen», utropade med
öfvertygelse en ung student, som satt bredvid mig.
»Hvilket», frågade Wassily Nikolajewitsch.
»Allt hvad ni här sagt.»
»Ja, ja», intygade en annan.
»Jag medger att så är», förklarade den unge
professorn, som först för kort tid sedan börjat
besöka vår krets och som var en torr och inskränkt
natur. »Likväl icke till den grad, som Wassily
Nikolajewitsch säger; sant nog, den abnormt ut-
vecklade sinnligheten verkar visserligen i många
fall . .. skadligt, men enligt min åsikt bör man
icke anse den som orsaken till alla våra olyckor,
utan dessa härröra fastmera från vår uppfostran,
från samhällets ...»
»Å ja», inföll Wassily Nikolajewitsch lugnt,
»detta får icke förbises, denna sinnlighet härrör
verkligen till en del från vår uppfostran och från
våra lifsvillkor, men så snart som detta onda gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
