Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
föreföll mig obegripligt. Jag trodde emellertid
Ludmilas ord och lalade icke vidare därom.
»Hvem vet», tänkte jag, »kanske han verk-
ligen haft göromål i staden, men kanske ock att
hon har rätt, man kan ej genomskåda en annans
själ.» — På det att tiden måtte förflyta snabbare,
föreslog jag Ludmilla att spela dam. Hon sam-
tyckte, och vi togo plats på soffan. Hennes hvita
hand vidrörde min hand, när hon flyttade pje-
serna. Våra knän snuddade vid hvarandra. Hon
fortfor att oroligt röra sig af och an. Hon rod-
nade ännu mer och betraktade mig ständigt med
sina fuktiga ögon.
Klockan gick redan på elfva. Nu kunde man
med bestämdhet antaga, att Alexander Dmitrije-
witsch ej skulle återkomma. Jag blef alltjämt
hemskare till mods öfver att nödgas sitta här
ensam med henne, men gå min våg förmådde
jag icke. Jag hade ej mera någon makt öfver
mig själf, utan råkade i alltjämt större upphets-
ning.
»Hvad gör ni där? Ni— bedragare», utropade
Ludmila, då jag på skämt tog ifrån henne en pjes.
»Nej .. .»
»Lämna genast igen den!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
