Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
»Alexander Dmitrijewitsch kommer nog icke
hem i afton», sade hon beklagande.
Dunjaschka försvann snart från matsalen,
sedan hon på Ludmilas befallning släckt ljuset i
korridorerna. Jag fortsatte att gå oroligt af och
an, ty jag kunde icke hålla mig lugn.
Ack hvilket tillstånd! Hur ondt gör det icke
och hur smärtsamt är det icke att känna sig som
ett djur, att känna huru det djuriska får makt
öfver allt det mänskliga inom oss, öfver hela vår
varelse, huru det dödar och döfvar allt förstån-
digt och mänskligt inom oss. Kan man verkligen
icke besegra, förjaga och förinta det? Det är då
verkligen för ömkligt och förödmjukande.
Snart blef det tyst i hela huset; äfven Dun-
jaschka hade gått till sängs. Vi voro alldeles
ensamma. Jag hörde mitt hjärtas hårda slag.
Jag visste icke, hvad som vidare skulle ske och
väntade.
»Detta måste väl ändå få ett slut», tröstade
jag mig och betraktade Ludmilas bröst och hals;
»det måste väl ändå sluta på ett eller annat sätt.»
Efter en stund reste sig Ludmila Iwanowna
från sin plats. Hon tycktes hafva väntat, på detta
ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
