Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
rum. Alexander Dmitrijewitschs skrifbord med
bronsstakarna och hunden af brons, hans skinn-
beldädda länstol och hans bokskåp, allt detta
framkallade nu inom mig en viss obestämbar
känsla af fruktan. Jag darrade i hela kroppen.
I mitt hufvud hvirflade allahanda förvirrade tan-
kar om hvarandra.
»Hon kommer strax ... strax ... skynda på .. .
kom, kom ... ja, ja, jag är en gemen, utsväfvande
människa, men jag kan icke ändra det... skynda,
skynda . . . nu är det för sent.»
En half timme full af pinsam, spänd förväntan
förflöt. Tiden tycktes släpa sig fram i oändlig-
het. Jag lyssnade. I huset var det tyst som i
grafven.
»Snart skall dörren öppna sig, och hon skall
komma. Barnen och Dunjaschka sofva nog tungt,
ytterdörren är stängd, och ingen kan se oss.»
»Skynda, skynda ... men så kom då . ..» upp-
repade jag oupphörligt, under det jag i hjärtat
kände en pinsam, stickande smärta.
Jag reste mig till hälften upp och stödde mig
på armbågen; då hörde jag, hur dörren till barn-
kammaren knarrade mycket sakta.
»Hon har varit i sitt sofrum och kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
