Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. En behövande undsatt, julberättelse av Filologus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
fattighus. Han hade lidit skeppsbrott i tron, och om
någon behövde "undsättning," så var det han.
— Jag greps till den grad av det stora och viktiga
i min här föreliggande uppgift, att jag icke vågade
säga ett enda ord mera till honom vid just det
tillfället. Jag beslöt att lägga hela saken i bön inför
Gud och så inhämta Andens råd och Guds ledning.
— Då baronen gått, slöt jag mig inne i min
kammare och kämpade där i bönekamp om mannens själ
hela den följande natten. På morgonen nästa dag
hade jag fått visshet. Jag klädde mig och gick till
godset samt bad att få tala med baron. Man
svarade mig, att han på natten häftigt insjuknat och att
doktorn nu var hos honom. Jag blev anmodad att
sitta ned på en soffa i ett slags mottagningsrum, så
lovade betjänten att, när läkaren kom ut, fråga
honom, huruvida jag kunde få gå in till baronen.
— Det dröjde länge, innan läkaren kom ut. Då
mitt ärende blivit honom förelagt, bad han få tala
enskilt med mig. Denne doktor, ehuru en världslig
man, syntes dock ha fått klart för sig, att jag hade
mera att göra med Gud och Gud med mig, än som
var vanligt bland folket där på trakten.
— Ämnar du tala religion med baronen? frågade
han.
— Ja, jag har fått en inre maning att tala med
honom om hans själ, blev mitt öppna och frimodiga
svar.
— Gör det, svarade till min förvåning doktorn.
Baronen är inte kroppsligt sjuk. Han är själssjuk.
Och jag kan inte böta honom. Kanske du kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
