Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den gamla och den nya skapelsen, poem av Redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“På djupet låg mörkret i början av tiden,”
så säger oss skriften med tydliga ord,
och “ruvande” Anden kringcirklade vattnet,
ur vilket blev frambrakt av skaparn vår jord.
Men tränade tanken och trosfantasien
kan höra och märka det buller och dån,
som föregick ordnandet utav materien
i gråaste forntid, oss skild långt ifrån.
Dock trosögat ser, huru Herren Allsmäktig
står främst uppå scenen bland kaos och brus
samt ropar, befallande, skaparesinnad
sitt genast befriande ord: “Varde ljus.”
Då fröjdas serafer, då spela Guds söner,
och upplysta skapelsen suckar och ber:
“När allt detta stora du verkat, o Herre,
vad hindrar att ock du din avbild oss ger!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
