Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. “Faderns löfte”, av T. B. Barratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
som aldrig förr, sin egen intenhet och ovärdighet.
Några hava sagt, att "de som mottagit pingstdopet,
förlorat sitt gamla jag, så de icke äro vad de voro
förut. Förut hade de mera energi men nu tyckes
det gå rätt illa för dem. Ingen skall hellre än de
själva vara villiga att medgiva detta. De hava i
sanning i Kristus
förlorat sitt gamla jag
och äro alls icke vad de förr voro. Pauli
vittnesbörd är nu deras: ’"Jag är korsfäst med Kristus,
och jag lever icke mera jag, utan Kristus lever i
mig; och det jag nu lever i köttet, det lever jag i
tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit
sig själv för mig." Gall. 2: 20. Den egna kraften
måste till stor del tagas ifrån dem emedan mycket i
densamma bestod av "köttets gärningar." Och huru
ofta måste de icke känna och erkänna att de kommo
så helt till korta och att det var ett under att Gud
på något sätt kunde välsigna deras bemödanden.
’Men nu ledas de av Anden och gå dit Kristus vill
hava dem, och även om de, möjligen till följd av
motstånd och missförstånd icke enligt köttsliga
kristnas (i Kor. 3: i) åsikt tyckas vinna så stor
framgång, så vila de i Kristus, fullt förvissade om, att
deras fötter äro inne på den rätta vägen och
resultaten säkra, och att de äro välbehagliga i Guds ögon.
Deras ögon och öron äro nu öppna till att se Guds
plan och höra Hans röst i såväl smått som stort. De
"vandra i Anden."
En sak är dem klar, att andedopet icke betyder en
avslutning i den kristliga erfarenheten, utan blott gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
