Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALKONVERSATION.
I.
— Jag säger dig, att jag är kär i honom, pin
kär! Han är gudomlig, du, löjtnant Seth! Apropå
det, känner du löjtnant Hård?
— Hör du, Gertie, hur många löjtnanter är
du egentligen kär i? och Evy satte förmanande
upp pekfingret. Hennes vackra ögon glänste av
munterhet, då hon såg på den unga flickan
framför sig.
Gertie började räkna på fingrarna.
— Först ha vi Johan Stårck. Han är bara
underlöjtnant, men han har lidelsefullt mörka
ögon, och långa ögonhår, som så —!
Gertie bredde ut sina välformade armar och
skakade på huvudet, så att en lång lock föll ner
i pannan.
De sutto i ett litet hörnrum i major von Eecks
charmanta våning. Det var stor bal, och Gertie
och Evy hade smugit sig ifrån en stund för att
prata.
Gertie sprang upp och började gå av och an
med lätta livliga steg. Ännu i backfischåren, var
hon litet för lång, litet för smal, men hon ansågs
för ovanligt söt med sin lilla rosenknopp till mun,
sitt lockiga ljusa hår och sina vackra färger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
