Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Hon såg bort till fönstret. Han satt alltjämt
orörlig och stirrade ut. Det vackra ansiktet var
magert, och så blekt, att huden tycktes strama åt
över kindknotorna.
— Vill syster ge mig litet mer te? Men det
finns visst inget vatten på kannan.
— Jag skall ringa på Marie, sade hon och gick
fram och tog kannan.
För första gången såg han upp.
— Förlåt, jag trodde det var syster Thérèse.
I hans röst låg en hövlig likgiltighet, som
lugnade henne. Han hade ej känt igen henne.
När vattnet kom in, serverade hon honom och
stod sedan bredvid, medan han drack.
Dagern föll på hennes ansikte. Plötsligt ropade
Rick till: |
— Gud, vad ni är lik henne!
Syster Rosie mötte inte hans blick.
— Vilken henne?
— En liten författarinna jag känner. Hon var
en briljant talang. Och så skrev hon en gång en
berättelse, där jag var hjälten.
Han tystnade med ens.
Syster Rosie skrattade. Hon skrattade verkligen.
— Nå, men det var väl smickrande, att vara
hjälten i en berättelse?
Syster Rosies röst lät helt munter.
Greve Rick gjorde en otålig gest.
— Föreställ er, att ni är en man, som älskar
en flicka, älskar henne utan hejd och måtta, och
att denna flicka tar och skriver en spirituell
historia, där hon skildrar er kärlek, men också er
själv och era svagheter, på ett sätt, som kommer
er att utropa: »Detta är jag. Kan hon skriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
