Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
— Och nu? säger hon, då musikkapellet tystnat.
Vad skola vi nu göra?
Han ser in i hennes ögon.
— Lilla, lilla flicka, säger han, vi skola se på
varandra. Jag på dig och du på mig. Och så
skola vi flanera på gatorna och låta solen lysa
på oss. Och när det blir afton, skall du sitta uppe
i mitt rum i skymningen vid brasan. Där skall du
luta ditt huvud mot min axel. Och så skola vi
drömma.
— Om vad?
Det sticker till i hennes hjärta. Kanske var det
ändå inte så bra med denna enda dag. Kanske
skulle tomheten sedan bli så mycket bittrare;
kanske skulle det svida desto svårare i längtan.
Och han ler ej heller längre.
— Ja, om vad? upprepar han tonlöst, och
blicken blir mörk.
— Hör på, säger hon och böjer sig fram mot
honom över det lilla bordet.
Doften från violerna slår emot honom, då hon
rör sig; och under hennes halvslutna ögonlock
skimrar blicken fuktig.
— Du vet, att jag måste gifta mig med honom.
Han är ju så mycket äldre än jag; men han tog
hand om mig, när jag var en liten flickunge, och
han har alltid varit så god mot mig. Det är rätt
och slätt en skuld, och jag tycker inte om obetalta
skulder.
— Men ditt liv! avbryter han henne bryskt.
Ditt unga, friska liv ...
— Det är det enda jag har att betala med, säger
hon enkelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
