Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
bröt fram under röda skärmar. Och i höga,
slipade glas skummade champagnen.
Stella Delmont lyfte sitt glas.
— Till er välgång! sade hon ceremoniöst; men
hennes ögon logo.
— Tack, grevinna de Porcia. Grevens röst var
djup och allvarlig, som hade den kommit från ett
av de stora familjeporträtten på väggen. Men
även hans ögon glänste, som över ett lyckat
skämt. De voro två skolbarn, som spelade den
stränge väktaren, betjänten, ett spratt. De
talade gravitetiskt och cirklat och djupsinnigt om
konst och musik och människor. Det var mest
han, som talade; hon böjde blott samtyckande,
instämmande, sitt sköna huvud.
Men hon tänkte:
»Grevinna de Porcia: det är jag. Mina fötter
ha alltid stigit på mjuka mattor eller parkettgolv,
och jag har alltid varit road av bildat och
allvarligt samtal.»
Tanken berusade henne, och då hon reste sig
från bordet och greven förde henne in i salongen,
gick hon med långsamma steg och högburet
huvud. Men när betjänten sakta stängt dörren
bakom dem, kastade greven sig på knä vid hennes
stol och kysste hennes händer.
— Stella fjäril, sade han, inte en tråkig
adelsdam, inte en ärbar hustru till en trött man: nej,
fjäril är du, fjäril, som skimrar, glänser och tjusar
en dag...
— »En dag», upprepade hon tyst, och ett vemod,
som hon aldrig känt förut, slog som en kylig pust
mot hennes panna.
Så log hon igen sitt strålande leende och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
